Nu när jag äntligen är klar med projektarbetet, historian, samhällen och religionen kan jag verkligen pusta ut.
Nu har jag bara arret och eson kvar, det som är någorslunda stort kvar att göra.
Det är skönt.

Det slog mej häromdagen, att jag bara har tre veckor kvar av skolan.
TRE veckor kvar av min 13åriga skolgång. Tre veckor.
Varav det är två veckor kvar av plugg och prov och sånt.

Jag kommer ihåg första dan i skolan, att pappa tog med mej dit och höll mej i handen,
och att jag tillsammans med alla andra barn la min väska i fyrkanten gjord av parkbänkar.
Och att en tjej som hette Hanna var min fadder.
Jag tror att det var soligt den dagen. Det bör allas första dag i skolan vara.

Sen kommer jag ihåg första dagen i trean. Jag hade på mej ett par svarta sandaler (förskräckligt fula om jag tänker efter), ett par jeansshorts och en vit t-shirt.
Min nya lärare började prata om moln har jag för mej, har så ett minne av att han stod vid katedern och pratade om moln, (kommer ihåg en tydlig bild som jag hade i huvudet av vita fluffiga moln och min lärare).
Så här nu i efterhand tror jag att han pratade om mål, mål som man skulle sätta upp för sej själv.
Jag satt i min bänk, sneglade på klockan och tänkte "Okej, de första minutrarna i trean har varit bra. Trots att lärarn bara pratar om moln".

Jag kan knappats säga "Åh, mina 13 år i skolan har gått så snabbt, det känns som om det var igår jag började".
Men jag har nog aldrig riktigt kunnat föreställa mej att jag ska sluta skolan.
Schlutt.
 Well, ska väl inte börja tjata om att det här är slutet på en underbar del av mitt liv,
kommer säkert få plugga mer sen i framtiden. Kul. Hm.

Alla måsta ju nå sina moln någongång, och det krävs nog tyvärr mer än 13 år i skolan.