Tråkigt att det ska bli två irriterade inlägg på rad, men så är det.
Hela denna veckan har jag gått som ett mörkt moln, fruktansvärt lättirriterad och jag tror att det har med den här kompletteringen på webbinlämningen att göra.
Fick nu svar på mailet jag skickade förra fredagen till läraren som skriver att jag måste göra om bilderna, och hänvisar till kurslitteraturen.
På engelska. På internetspråk, med alla internettermer och skit. Som jag fortfarande inte förstår. "Man förstår så småning om, helt plötsligt kommer man förstå". Jaha? Men jag förstår den fortfarande inte.
Kurslitteraturen ligger nerpackad i en väska i Båstad inför flytten. Jag sitter på Nygården. Så den här kompletteringen kommer hänga över mig ända tills efter nyår.

Hur ska jag veta vad de tycker är passande filformat?
Klasskompisarna gjorde på samma sätt, samma format, och det var ju passande. Det känns väldigt orättvist.
Fy. Jag vill dra ett täcke över huvudet och bara gråta.

Min kära mor sa till mig att jag har ju faktiskt länkat till min blogg på en av webbinlämningarna och att mina lärare kanske läser detta. Men det får de gärna göra i så fall, för att se hur mycket ångest en sån här distanskurs kan vara för någon som inte kan något om ämnet innan.