Besöket i Köpenhamn med Johns föräldrar var mysigt. Johns pappa fyllde 55, så vi skulle fira honom.
Solen sken under lördagen och det blev en (ganska lång) tur på ströget.

  

När det närmade sig kvällen åt vi trerätters på en restaurang, och sedan gick vi på tivoli. Mysigt med julaffärer och massvis med lampor i träden och på husen. Jag och John åkte även berg- och dalbana, den var jätterolig :).
 

Kvällen avslutades med att jag och John gick och satte oss på en bar, men stannade inte så länge, eftersom det hade varit en lång dag.

Nu har jag fixat min e-legitimation, och ansökt om fortsatt studiebidrag från CSN.
Skönt att få det gjort!

Solen har inte visat sig i Båstad på flera veckor, och det känns.
Mörkt på morgonen, mulet och regnigt under dagarna, och så börjar mörkret komma tillbaka redan när man lämnar skolan. Att det ska komma någon snö här går det inte att lita på heller, har jag hört.

Skolan, föreläsningar, föreläsare, lärare och uppgifter är nästan alltid roliga och intressanta, men det är intensivt. Så mycket som ska in i huvudet och gärna fastna där också.
Just nu känns det som jag hela tiden lever i skolan genom att det är mycket lektioner under dagtid, uppgifter och litteratur som ska läsas efter skoltid. Jag längtar så tills vi flyttar. I Göteborg kanske inte mitt liv kommer kretsa kring skolan. Visst - jag kommer ändå få plugga mycket och pendlandet kommer också ta mycket tid, men jag kommer få ett eget hem som inte påminner om skolan, och möjlighet att träffa vänner och hitta på saker som man inte kan göra i Båstad. Det kommer vara närmare hem till Skara och.. tja. Jag vet inte. Jag hoppas att allt kommer kännas mycket bättre. Jag tycker det känns som man lever i en liten bubbla här.

De kommande dagarna har vi inga lektioner (dock gruppuppgift), men det ska bli härligt att vara lite ledig!

Så var denna långa torsdag slut..

Började dagen med att gå till radion och göra provet i sändningsstudio.
Jag har inte kunnat öva så mycket, i och med att jag varit sjuk och det fullspäckade schemat med allt pluggande, så jag var glad att Hasse tyckte jag var bra och att jag klarade utan svårigheter.
Efter provet satt jag, Sara och Adam kvar och pluggade. Väldigt skönt att kunna slänga ut frågor i luften och få ett svar, att inte behöva leta efter svaret i alla anteckningar/böcker/ppt-presentationer/hemsidor.
Jag fick ganska mycket gjort, och lämnade radion vid halv tre för att kila hem.

Hemma fick jag min välbehövliga paus framför tv:n, Ghost Whisperer sändes på TV4.
Jag började följa det programet strax innan jag blev sjuk, och sedan dess har jag varit fast ;)
Men jag måste erkänna att jag sitter och sneglar runt om i rummet ibland, jag är ju trots allt väldigt lättskrämd och spöken är jag ju inte särskilt förtjust i.. Haha. Så typiskt mig. Jag avskyr spöken och allt övernaturligt, men ändå dras jag till program som t ex Det okända.

Efter tv-pausen satte jag mig återigen och pluggade, och har gjort så fram tills nu.
Det riktigt snurrar i huvudet på mig av all fakta, och det känns som om jag kan mycket.
Men frågan är om det inte är för mycket info? Jag är inte säker på att jag kommer kunna svara rätt när det väl gäller imorgon på tentan.
Men jag orkar inte stressa upp mig för det nu, jag är fruuuuuktansvärt trött och jag vet att jag måste upp tidigt imorgon för dusch och ytterligare lite pluggande..

Så.... Godnatt!

Jag ringde förra onsdagen till vårdcentralen, de sa att det lät som om jag hade influensa. Jag skulle stanna hemma och ta det lugnt, och ringa tillbaka om jag inte blev bättre efter några dagar.

Jag ringde till dem på fredagen igen och fick komma in och ta lite prover. Fick träffa en läkare som väldigt snabbt konstaterade att jag hade lunginflammation och efter några knack på pannan även sa att jag hade bihålsinflammation. Jag tyckte det hela gick lite väl snabbt, och i och med att jag en tidigare gång fått fel diagnos vid lunginflammation var jag lite tveksam. Men jag hade feber och hängde inte riktigt med i svaren när jag frågade läkaren. Jag gick ner till apoteket och hämtade ut medicinerna han skrivit ut till mig.

På lördagen ringde de från Helsingborgs sjukhus och sa att jag hade svininfluensan. Läkaren i luren frågade hur jag mådde och undrade om min andning. Jag tyckte ju att det var lite jobbigt med andningen och läkaren sa att jag fick komma in. 

Bilarna på statoil var uthyrda... och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig till sjukhuset. Efter ett jäklans massa ringande till olika ställen fick jag tillsut ta en beställd ambulans.

Väl inne på sjukhuset röntgade de mina lungor och sa att jag inte hade lunginflammation utan bronkit i luftrören, och så fick jag annan medicin.
Stannade över natten, jag kände mig bättre och vi fick åka hem efter lunch på söndagen.

Ännu krångligare att ta sig hem än dit. Det slutade i alla fall med att Johns familjs vän fick skjutsa hem oss.

Ända sedan dess har jag varit hemma och jag känner mig bättre, hostar mindre, nästan ingen feber och ingen huvudvärk - men jag blir lätt andfådd och trött.

Det roligaste denna veckan var ändå när de ringde från vårdcentralen i tisdags och berättade att jag hade svininfluensan.
Nähä?
Berättade att jag redan varit inne på sjukhuset, att de på vårdcentralen gett mig fel diagnos och fel medicin, och frågade varför de inte bara hade kunnat röntga lungorna på vårdcentralen?
De hade tydligen ingen möjlighet att röntga lungorna på vårdcentralen, och att en läkare SKA kunna höra om det är lunginflammation eller ej, och att läkaren tydligen hört fel, och att läkaren inte var kvar där nu - han hoppade in för en annan läkare.

Jag förstår att en läkare kan göra fel, det gör jag verkligen. Men. Det känns inte okej ändå.
Jag kommer ha väldigt svårt att lita på en läkare som gör en snabb undersökning och ställer en diagnos framöver.
Sedan är jag mycket besviken på de som jobbar på Helsingborgs sjukhus, jag kände mig inte särskilt bra behandlad av dem. Det kändes som om de tyckte att jag mådde för bra för att komma in, någon frågade till och med vad jag gjorde där, varför jag hade kommit in. Det fick mig att bli ganska ledsen, för hur skulle JAG veta hur sjuk jag skulle vara för att få komma in? Jag tyckte att det kändes konstigt när jag andades, och jag var ju redan tveksam till att jag hade lunginflammation..

När vi hade det svårt att ta oss hem så var det någon som påpekade att det faktiskt kostade 3000 kr för dem att ha mig där i det rummet. Det skulle komma in en annan med influensan kl 22 och de var tvungna att städa rummet (då var kl 12). Jag förstår att det kanske fanns någon som mådde sämre än jag, och jag ville verkligen inte vara ivägen eller till besvär, men kunde de då inte hjälpt oss mer med hemfärden? Jag fick absolut inte sätta mig på tåg eller buss pga smittorisken, men jag hade ju fasen ingen chans att komma hem? 

Jag är i alla fall glad att jag fick komma in, att de röntgade mina lungor och såg att det inte var lunginflammation så att jag kunde sluta äta de där erymax som gjorde att jag hade ont i magen. Och tydligen kunde bronkiten i luftrören bli lunginflammation om det inte behandlades? Det är något som jag tror någon sagt, men jag är inte säker på att det stämmer...

HUR SOM HELST - jag mår bättre nu, jag bör ha slutat smitta nu, och jag ska gå till skolan imorgon. (Får se hur jag mår i morgon bitti).
Det känns som om jag missat massvis i skolan, ska försöka inte ha någon ångest över detta utan bara komma ikapp med arbetet.

Nu ska jag ägna mig åt dagens TO DO list
- tvätta Johns skjorta
- läsa i kurslitteraturen
- se ghost whisperer
- skriva på inlämningen
- duscha

(Här tänkte jag lägga in en bild som bevis på att jag faktiskt lever - men jag såg så blek och sjuk ut på alla bilder, så jag tror jag hoppar det :)