Mitt bästa sommarjobb

Nu är sommarjobbet slut.
Ett lågavlönat jobb med mycket kvälls- och helgtider, som var ganska dåligt förberett (ingen på t ex muséet visste vilka vi var), med ganska svårslagna mål, visade sej bli det roligaste sommarjobbet jag haft hittills, och bland den skönaste sommaren på länge.

Vi var fyra olika ungdomar som sattes att arbeta tillsammans. Våra åldrar är 19, 20, 22 och 27, två tjejer, två killar. Våra egenskaper, humor, erfarenheter är lika varierande som ... tja, molnen på himlen.
Tillsammans har vi slitit för att få igång ett café, få folk att komma till parken, affischer, kassor och kakbeställningar, men ändå softat och tagit kål på slötid på med beundransvärd skicklighet. Aldrig trodde jag att det här jobbet skulle bli så roligt, eller att jag skulle komma att tycka så bra om människor som jag bara var arbetskompis med.

Därför är det faktiskt lite sorgligt att veta att vi aldrig kommer ha en sånhär sommar tillsammans igen.
Ingen mer överdosering av kaffe och chokladbollar. Inget mer tittandes på Reaper. Inget mer solande i hängmattan på arbetstid. Inget mer Fia med Knuff spelande. Inget mer tjafs om vem som ska diska.
Jag får väl helt enkelt lita på att vi kommer ses igen och att vi då kommer få en bättre personalfest än den vi hade i lördags. (Alla spydde förutom jag- eller, det kanske är ett tecken på en bra fest?)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Julia

det här är jag

RSS 2.0