Idag var första gången jag grät i en tandläkarstol.
Fy fasen vad ont det gjorde. Tårarna bara trillade.
Min infektion har inte gett sig under de hittills sju dagar jag ätit antibiotika, så jag var tvungen att gå till tandläkaren för andra gången på mindre än en vecka.
Tur var väl det att jag gick, eftersom de hittade något skit i tandköttet som inte skulle vara där. Desto ondare gjorde det, gräva runt i ett redan svullet och infekterat tandkött.. Nog pratat om detta, så trött på de där jäklans visdomständerna.

Jag har tagit tag i mitt liv och sökt till Lärarprogrammet här i Göteborg. Har beslutat mig för att utbilda mig till förskollärare, antar att det inte är något chockerande beslut för människor i min närvaro då jag jobbat med det i snart tre år. Men för mig har det varit svårt att bestämma mig.. Men nu när jag väl har bestämt mig känns livet mycket lättare. Jag ser liksom ett mål framför mig, som jag inte gjort tidigare.
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att jag kommer in :).



Barn är ju underbara, och speciellt den här lilla killen (som visserligen inte är så liten längre..).