P som i Panik

Jag går på 49:an hemma, befinner mig strax efter utfarten från Skövde och ska hem. Det är natt, och becksvart. Vägbelysningen funkar inte. Långt, långt framme ser jag lyktorna på en bil. Jag inser att den kör ganska fort, och att det inte ser mig i mörkret. Jag har inga reflexer. Jag kan inte gå ner i vägrenen förrän längre fram, så jag börjar springa. Bilen kommer närmare, och jag upptäcker att det nu även finns en bil långt bakom mig. Helt plötsligt smalnar vägen av, och blir liten, som en grusväg. Jag springer allt vad jag kan, och försöker samtidigt få upp mobilen ur fickan så att jag kan lysa med den. Bilarna kommer närmare från bägge hållen, panik, de ser mig inte! Vid vägrenen ser jag plötsligt en vit skepnad stå och titta på mig. Jag vill inte springa dit, jag är livrädd, men är tvungen, för bilarna kommer som sagt allt närmare.

Då vaknar jag av att elektrikerna borrar i tvättstugan.
Inte en sekund för tidigt!


Kommentarer
Lena

Mardrömmar är hemska även om de är overkliga.

2012-03-08 @ 19:05:47
Hanna Ek

Jag gillar verkligen hur din personlighet framstår i din blogg, du verkar inte vara som alla andra om man säger så! Har en tävling på min blogg som jag tror att du har stor chans att vinna, kram!

2012-03-09 @ 03:47:45
URL: http://hnny.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Julia

det här är jag

RSS 2.0