Igår var det lördag, och vi skulle gå till Olins. Buskas rycker in imorgon, så vi skulle "fira" henne (fast det är väl fel ord), och förfesten skulle vara i lägenheten.
På morgonen mår jag illa efter frukosten, men tänkte att det snart skulle gå över. Hoppade in i duschen för att följa med mamma till Skövde, men börjar känna mej yr och spyr (vilket rim ;)). Tänker att jag ändå kan följa med mamma till Skövde, dricker en vitaminbrustablett, sätter på mej skorna och ....... spyr igen. Det blev alltså inget Skövde. Går upp och lägger mej framför TVn, får feber och mår skitdåligt.
Barbro ligger på min mage nästan hela tiden, det kändes inte så bra, men det var mysigt :).
Tar värktablett, sover, och sminkar mej för att kunna ha förfesten i Skara.
Nej, jag mådde verkligen inte bra, men det var värt det för att få träffa alla, och speciellt Buskas som åker snart. :).
Hoppas alla fick det roligt igår, jag åkte hem efter förfesten för att få sova. Det var skönt ;)

Barbro har ju flyttat hem till oss nu, och det är så mysigt. Hon är så kelig och har sovit med mej varje natt, :).
Hon är inte så pigg på att gå ut, när jag försökte ta ut henne första gångerna blev hon livrädd och sprang in igen, men nu har vi börjat att lämna verandadörren öppen (kalltkallt!!) och hon smyger mer än gärna ut för att kika på fåglarna. Snart ska hon väl våga sej ut helt och hållet.



Jag är ju så mammig och orolig för att hon ska bli en utekatt. Kommer hon frysa? Klättra upp i ett högt träd och aldrig komma ner? Bli jagad av hundar/rävar/köttätande monster? Tänk om hon vill komma in en natt och vi inte hör henne jama utanför dörren?
Hennes nya hem är ju inte vad hon är van vid. Hon är ju van vid att bo i en varm lägenhet, ha två knän att krya upp i......... Tror ni att djur saknar människor?
Första kvällen hon var här kröp hon upp i mitt knä, och jag kunde inte låta bli att tänka på förra gången hon satt i mitt knä och spann. Det var den 6 januari, dagen innan helvetet började, och varken hon eller jag hade en aning om hur våra liv skulle bli annorlunda. Vem vet vad hon egentligen vill?
Sucksuck, ingen idé att tänka på massa saker man inte har en aning om, eller kan förändra.

Ikväll ska jag och mamma in till Skövde och se på teater, det ska bli kul!

Nu är han borta. Det är lite jobbigt, han var en av mina favorithundar.
Var med när vi avlivade honom i Skövde, det jobbigaste var att gå därifrån utan honom.



Ares.

Fy tusan vad jag är trött.
Börjar jobba på ett dagis 06.30 idag...... åhhh........ gäsp


Sedan ska jag fika med Sandra. Det är ju bra mycket roligare :)

Hade satt väckarklockan på 9 idag, och tur är väl det, för 9.03 ringde de från dagis i Skara och frågade om jag kunde jobba i eftermiddag.
Självklart kan jag det :)
Skönt att ha något inplanerat under dagen, annars blir det det vanliga; rasta hundar, sitta vid datorn och tänka att jag borde gå upp och röja på rummet.
Hoppas att jag kan jobba där fler gånger i veckan.

Har kommit på att jag omedvetet ställt in mej på att det ska bli vår nu. Att jag inte väntar på någon snö.
Men snön kommer, det är jag säker på. Vintern har väl knappt börjat ens.

På torsdag kommer Barbro hit. Åh,vad jag saknar den katten!



Jäklar! Nu regnar det!

---

10:05

Haha, när jag sprang ut för att sätta in hndarna igen upptäckte jag att det var snöblandat regn.
SNÖ. Precis när jag skrivit att jag inte väntar mej det ;)

Söndag.

Kan nog inte kalla detta för söndagsångest, jag menar, jag har inget jobb inplanerat i veckan än så länge.
Fast när man står på inringning kan det ändras snabbt.

Rastlöshet?

(Skrev ett längre inlägg förut, men någon råkade klicka bort det. Ajaj)

Fredagfredag.
Jobbade mycket förra veckan, väldigt skönt att vara sysselsatt. Denna veckan har det inte blivit lika mycket, men å andra sidan har det varit skönt att vara hemma också.

I måndags åkte Hanna till Malmö, hon började plugga idag och flyttar in i sin lägenhet nästa månad.
Resa ner till Hanna är planerat, vet inte riktigt när eller hur, men dit ska jag med säkerhet. Miljöombyte, ja tack.

Alexander är här över helgen, supermysigt. Izo är lite hängig och Baxter är klängig.
Känns alltså som om man har tre små barn här, men det är bara mysigt :) Haha.
Baxter och Izo är verkligen världens keligaste hundar. Står och puffar på en om man slutar klappa dem, alternativt hoppar upp i knät om man inte ger dem uppmärksamhet. Alltid lika överraskande att få en stor schäfer i knät!
Men snart kommer Ellen hem, och det ska bli så skönt! Dessvärre åker ju Baxter hem då ;P

Stormen är på väg sägs det, så strömlöst kommer det säkert att bli här. Får ladda med ljus och tändstickor.

Det. Jag. Eh. Suck.

Ont.

Vet inte vart jag ska ta vägen?

---

Oj. Pinsamt. Ursäkta för den jävla smörjan.

Nu är jag bara arg. Så jävla arg.

Sårar han mej med vilje?

jag visste inte att det kunde göra så ont

Sitter här framför datorn och funderar på vart denna kvällen tog vägen..............

Har varit hos föräldrarna i två dygn. Skönt att komma hem och inte göra något,
förutom att hjälpa mamma med att handla, pappa med att såga ved, kolla på Arn med Nanna och Banna, och såklart lekt med brorsonen. Har läst Harry Potter (på wikipedia uppdaterade jag mej om vad som hände i förra boken;)), spelat piano och ätit god mat. :)

Åkte in till Skara för att fika med 2/3 av stjärnorna, mysigt mysigt :) Fler fikor är .. inte inplanerade, men önskade. Önskade är även filmkvällar. (En skulle tydligen skulle gå i Kapten Jack Sparrows tecken)..
Ellen, Sandra och jag for iväg till farmor, sedan ICA och tillsist landade vi här i lägenheten då Sandra inte varit här innan.
När de hade gått lagade jag spagetti carbonara (mummamumma) och sjönk sedan in i Harry Potterboken.
Barbro låg och sov i sängen, helt slut efter vistelsen på landet. (Stort hus, mycket att titta på, mycket att vara rädd för, som t ex en dregglande tvååring som vill jaga "kitten".) Hon såg aningen lättad ut när jag släppte ut henne från transportburen och hon såg att vi var hemma i lägenheten igen (kan de det? se lättade ut alltså? eller är det bara Barbro?), fast hon kanske bara var lättad över att slippa transportburen - den är inte hennes favorit om man säger så.

När jag läst i boken en bra stund tyckte jag att jag hörde datorn kalla på mej. Här satte jag mej, och har nu suttit i x antal timmar. Där försvann den kvällen.
Barbro har vaknat från som sömnkoma i sängen och hoppade nyss bestämt upp i mitt knä (trots att hon egentligen inte får plats), så jag fick lyfta upp henne i famnen och gosa med henne, (det tyckte träningsvärken i vänsterarmen om).
Hon är för söt. Hon satt rakt upp, men helt plötsligt la hon bara huvudet mot min bröstkorg.
Kändes så... mänskligt (som en människa kan lägga huvudet på någons axel för att mysa). En katt gör inte så. Inte min katt i alla fall.
Myste ett bra tag tills min hals och näsa fick nog och nu ligger hon i mitt knä. Eftersom hon inte riktigt får plats måste jag skjuta stolen väldigt långt bak och skjuta fram tangentbordet på bordet. I skrivande stund har hon lagt hela överkroppen över min högra arm (skulle haft en fungerande kamera - hon är så söt!), så hennes huvud guppar upp och ner när jag skriver. Verkar inte störa henne, hon spinner på som ett tröskverk.

Har inte haft någon musik på på hela kvällen, alltså har det varit väldigt tyst i lägenheten. Det har fått mej att förstå att fotboll spelas/spelats på tvn ikväll. Har nämligen hört många "JAAA!" och "NEEEEEEEEEEEJ...." från någon av mina grannar.
Nu är klockan ganska mycket, men inte läggdags ännu, är superpigg.
(kan det kanske bero på all coca cola jag druckit?;))

Ska strax krypa ner i sängen med den nya Harry Potter boken, om jag bara kunde komma på vad som hände i den förra................

(Har inget minne när det gäller filmer och böcker.)