det var den kvällen det
Sitter här framför datorn och funderar på vart denna kvällen tog vägen..............
Har varit hos föräldrarna i två dygn. Skönt att komma hem och inte göra något,
förutom att hjälpa mamma med att handla, pappa med att såga ved, kolla på Arn med Nanna och Banna, och såklart lekt med brorsonen. Har läst Harry Potter (på wikipedia uppdaterade jag mej om vad som hände i förra boken;)), spelat piano och ätit god mat. :)
Åkte in till Skara för att fika med 2/3 av stjärnorna, mysigt mysigt :) Fler fikor är .. inte inplanerade, men önskade. Önskade är även filmkvällar. (En skulle tydligen skulle gå i Kapten Jack Sparrows tecken)..
Ellen, Sandra och jag for iväg till farmor, sedan ICA och tillsist landade vi här i lägenheten då Sandra inte varit här innan.
När de hade gått lagade jag spagetti carbonara (mummamumma) och sjönk sedan in i Harry Potterboken.
Barbro låg och sov i sängen, helt slut efter vistelsen på landet. (Stort hus, mycket att titta på, mycket att vara rädd för, som t ex en dregglande tvååring som vill jaga "kitten".) Hon såg aningen lättad ut när jag släppte ut henne från transportburen och hon såg att vi var hemma i lägenheten igen (kan de det? se lättade ut alltså? eller är det bara Barbro?), fast hon kanske bara var lättad över att slippa transportburen - den är inte hennes favorit om man säger så.
När jag läst i boken en bra stund tyckte jag att jag hörde datorn kalla på mej. Här satte jag mej, och har nu suttit i x antal timmar. Där försvann den kvällen.
Barbro har vaknat från som sömnkoma i sängen och hoppade nyss bestämt upp i mitt knä (trots att hon egentligen inte får plats), så jag fick lyfta upp henne i famnen och gosa med henne, (det tyckte träningsvärken i vänsterarmen om).
Hon är för söt. Hon satt rakt upp, men helt plötsligt la hon bara huvudet mot min bröstkorg.
Kändes så... mänskligt (som en människa kan lägga huvudet på någons axel för att mysa). En katt gör inte så. Inte min katt i alla fall.
Myste ett bra tag tills min hals och näsa fick nog och nu ligger hon i mitt knä. Eftersom hon inte riktigt får plats måste jag skjuta stolen väldigt långt bak och skjuta fram tangentbordet på bordet. I skrivande stund har hon lagt hela överkroppen över min högra arm (skulle haft en fungerande kamera - hon är så söt!), så hennes huvud guppar upp och ner när jag skriver. Verkar inte störa henne, hon spinner på som ett tröskverk.
Har inte haft någon musik på på hela kvällen, alltså har det varit väldigt tyst i lägenheten. Det har fått mej att förstå att fotboll spelas/spelats på tvn ikväll. Har nämligen hört många "JAAA!" och "NEEEEEEEEEEEJ...." från någon av mina grannar.
Nu är klockan ganska mycket, men inte läggdags ännu, är superpigg.
(kan det kanske bero på all coca cola jag druckit?;))
Har varit hos föräldrarna i två dygn. Skönt att komma hem och inte göra något,
förutom att hjälpa mamma med att handla, pappa med att såga ved, kolla på Arn med Nanna och Banna, och såklart lekt med brorsonen. Har läst Harry Potter (på wikipedia uppdaterade jag mej om vad som hände i förra boken;)), spelat piano och ätit god mat. :)
Åkte in till Skara för att fika med 2/3 av stjärnorna, mysigt mysigt :) Fler fikor är .. inte inplanerade, men önskade. Önskade är även filmkvällar. (En skulle tydligen skulle gå i Kapten Jack Sparrows tecken)..
Ellen, Sandra och jag for iväg till farmor, sedan ICA och tillsist landade vi här i lägenheten då Sandra inte varit här innan.
När de hade gått lagade jag spagetti carbonara (mummamumma) och sjönk sedan in i Harry Potterboken.
Barbro låg och sov i sängen, helt slut efter vistelsen på landet. (Stort hus, mycket att titta på, mycket att vara rädd för, som t ex en dregglande tvååring som vill jaga "kitten".) Hon såg aningen lättad ut när jag släppte ut henne från transportburen och hon såg att vi var hemma i lägenheten igen (kan de det? se lättade ut alltså? eller är det bara Barbro?), fast hon kanske bara var lättad över att slippa transportburen - den är inte hennes favorit om man säger så.
När jag läst i boken en bra stund tyckte jag att jag hörde datorn kalla på mej. Här satte jag mej, och har nu suttit i x antal timmar. Där försvann den kvällen.
Barbro har vaknat från som sömnkoma i sängen och hoppade nyss bestämt upp i mitt knä (trots att hon egentligen inte får plats), så jag fick lyfta upp henne i famnen och gosa med henne, (det tyckte träningsvärken i vänsterarmen om).
Hon är för söt. Hon satt rakt upp, men helt plötsligt la hon bara huvudet mot min bröstkorg.
Kändes så... mänskligt (som en människa kan lägga huvudet på någons axel för att mysa). En katt gör inte så. Inte min katt i alla fall.
Myste ett bra tag tills min hals och näsa fick nog och nu ligger hon i mitt knä. Eftersom hon inte riktigt får plats måste jag skjuta stolen väldigt långt bak och skjuta fram tangentbordet på bordet. I skrivande stund har hon lagt hela överkroppen över min högra arm (skulle haft en fungerande kamera - hon är så söt!), så hennes huvud guppar upp och ner när jag skriver. Verkar inte störa henne, hon spinner på som ett tröskverk.
Har inte haft någon musik på på hela kvällen, alltså har det varit väldigt tyst i lägenheten. Det har fått mej att förstå att fotboll spelas/spelats på tvn ikväll. Har nämligen hört många "JAAA!" och "NEEEEEEEEEEEJ...." från någon av mina grannar.
Nu är klockan ganska mycket, men inte läggdags ännu, är superpigg.
(kan det kanske bero på all coca cola jag druckit?;))
Kommentarer
hanna
hoho, jag är SÅ stolt över att kunna rätta dig där, det var HOCKEY igår.
:D
Trackback