Det går framåt..
I förrgår:
Idag:
:)
pyssel!
Igår var en sannerligen produktiv dag. Dock var det inte kurslitteraturen jag uppehöll mig med, utan smyckestillverkning.. Bra mycket roligare ;)
En busschaufför, en busschaufför det är en man med glatt humör
Igår åkte jag buss i en och en halv timma. Och titta vem jag hade som busschaufför? ;)
Igår var framstegens dag!
(framstegens dag... kan man säga så? ;)
Sigge satt i handen och åt, i både min och Johns hand, och mot källskvisten vågade han sig upp på gungan!
Tror dessutom att han blev så förtjust i gungan så att han sov på den inatt, eftersom han satt kvar på den när jag tog av filten i morses.. där man vi snacka om balans ;)
Ingen superbra bild, men den är tagen med min mobil!
Sigge satt i handen och åt, i både min och Johns hand, och mot källskvisten vågade han sig upp på gungan!
Tror dessutom att han blev så förtjust i gungan så att han sov på den inatt, eftersom han satt kvar på den när jag tog av filten i morses.. där man vi snacka om balans ;)
Ingen superbra bild, men den är tagen med min mobil!
måndagmåndag..
Dagen började som en riktig skitdag.
Jag satt här frustrerad, med armana i kors som en liten barnunge, och sa till mig själv att eftersom dagen började så dåligt så skulle jag minsann bara göra sånt som jag ville!
Sagt och gjort!
Jag torkade ur skåpet under diskbänken, gick och handlade, slängde sopor, lämnade tillbaka hyrfilmerna, gick på en promenad, snackade med Sigge, beställde biljetter hem och plockade här hemma. Många av de där sakerna kanske mer låter som de tråkiga måstesakerna som man inte vill göra, men idag ville jag faktiskt.
Nu återstår bara att tvätta kl 16, duscha, måla naglarna och pyssla.
Känner mig faktiskt på lite bättre humör!
Jag har inte varit i skolan sen i onsdags - kollade på föreläsning här hemma i fredags och sedan har vi bara haft inläsningstid. Det känns jätteskumt, det känns nästan som om jag skolkar? Jag har läst litegranna i böckerna, men jag blir inte klokare av att läsa samma sidor om och om igen..
Antar att jag inte är ensam om att längta...?
Jag satt här frustrerad, med armana i kors som en liten barnunge, och sa till mig själv att eftersom dagen började så dåligt så skulle jag minsann bara göra sånt som jag ville!
Sagt och gjort!
Jag torkade ur skåpet under diskbänken, gick och handlade, slängde sopor, lämnade tillbaka hyrfilmerna, gick på en promenad, snackade med Sigge, beställde biljetter hem och plockade här hemma. Många av de där sakerna kanske mer låter som de tråkiga måstesakerna som man inte vill göra, men idag ville jag faktiskt.
Nu återstår bara att tvätta kl 16, duscha, måla naglarna och pyssla.
Känner mig faktiskt på lite bättre humör!
Jag har inte varit i skolan sen i onsdags - kollade på föreläsning här hemma i fredags och sedan har vi bara haft inläsningstid. Det känns jätteskumt, det känns nästan som om jag skolkar? Jag har läst litegranna i böckerna, men jag blir inte klokare av att läsa samma sidor om och om igen..
Antar att jag inte är ensam om att längta...?
framsteg!
För att få Sigge tam så måste man träna. Vi sitter mycket vid hans bur och pratar med honom så att han inte är rädd för oss. Vi sticker även in handen en litenliten bit in i buren och håller i en liten hirskolv, målet är att han inser att handen är hans kompis och kommer med mat, och att han ska våga sig fram och äta av hirskolven. Jag började med detta i förrgår, och då satt han likstel på sin pinne och rörde sig inte under tiden jag hade handen inne i buren.
Igår hoppade han kring lite i buren, kvittrade lite men åt ingenting.
Nu så skulle jag kombinera nytta med nöje, så jag satta mig vid buren, höll i hirskolven och läste högt ur min gruppsykologibok. Efter en kvart vågade han sig fram och åt!! Jag blev så väääääldigt glad!
I förmiddags däremot så var han inte lika populär hos mig.. Jag satt hemma framför datorn och lyssnade på en föreläsning via internet, och Sigge skrek, kvittrade och kuttrade om vartannat. Där var jag nära på att öppna både balkongdörren och fågelburen..... ;)
Igår hoppade han kring lite i buren, kvittrade lite men åt ingenting.
Nu så skulle jag kombinera nytta med nöje, så jag satta mig vid buren, höll i hirskolven och läste högt ur min gruppsykologibok. Efter en kvart vågade han sig fram och åt!! Jag blev så väääääldigt glad!
I förmiddags däremot så var han inte lika populär hos mig.. Jag satt hemma framför datorn och lyssnade på en föreläsning via internet, och Sigge skrek, kvittrade och kuttrade om vartannat. Där var jag nära på att öppna både balkongdörren och fågelburen..... ;)
Åh ge mig styrka
Dagens TO DO-lista
- Handla
- Gymma
- Göra rent Sigges bur
- Läsa
Inte så mycket på listan. Men jag har ingen motivation!
- Jag vill gå och handla ganska snabbt innan extrapriserna på Willys tar slut (om de inte redan är slut vid det här laget).
- Jag vill gärna träna innan alla andra kommer till gymmet, alltså innan klockan två
- Göra rent Sigges bur kan jag ju göra när som
- Jag borde läsa. Ska läsa 125 sidor i gruppsykologi denna veckan, och en artikel om tvåspråkighet. Dessutom vill vår seminarieledare att vi ska repetera allt som vi läst om lärandeteorierna. Har inga lektioner förrän på tisdag, men jag har svårt att finna motivationen att sätta mig ner och göra det idag (jag har ju hela heeeeeelgen på mig).
Och så sitter jag här med huvudvärk, och då är ingen uppgift särskilt lockande...........
:)
Åh. Jag saknar att jobba.
Jag saknar alla barn, all personal, själva jobbet.
Jag tänker tillbaka på våren då vi startade vår egna tillfälliga avdelning. Jag saknar de små barnen! Hur går de för dem på deras förskolor nu? Det är ju snart ett år sedan vi startade den avdelningen, de har ju blivit stora nu!
Har sagt att jag kan jobba torsdag och fredag om det behövs. Hoppas innerligt att jag får jobba!
:)
Jag saknar alla barn, all personal, själva jobbet.
Jag tänker tillbaka på våren då vi startade vår egna tillfälliga avdelning. Jag saknar de små barnen! Hur går de för dem på deras förskolor nu? Det är ju snart ett år sedan vi startade den avdelningen, de har ju blivit stora nu!
Har sagt att jag kan jobba torsdag och fredag om det behövs. Hoppas innerligt att jag får jobba!
:)
Alla hjärtans dag
Snabbtining av alla hjärtans dag-middagen......
(Och mamma och pappa, innan ni frågar - det blev ytterfläskfilé ;)
Sedan visade det sig att jag och John tänkte lika dant angående alla hjärtans dag-presenter.. :)
För övrigt så rullar allt på.
Idag gjorde vi ett självvärderingstest i skolan om lärandeteorierna, och det visade sig att jag kan ju faktiskt det här hyfsat nu. Det är som det brukar vara med andra ord - jag förstår ingenting, jag läser och läser och funderar och funderar och försöker och försöker att förstå, jag tragglar, diskuterar och frågar. Jag känner mig vilsen och tycker fortfarande att jag inte förstår någonting, men helt plötsligt så kommer det en sån här grej och jag inser - jag förstår faktiskt!
Men jag kan inte nöja mig här, jag måste kunna sätta in teorierna i ett sammanhang och sedan skriva en uppsats om en lärandesituation från VFU:n..
Känns som om jag går från ett orosmoment till ett annat, och efter ett samtal med en annan i klassen så har jag förstått att jag inte är ensam om att känna så. Men det kommer (SKA) gå bra!
Välkommen till familjen, Sigge!
I torsdags var vi och hämtade Sigge (som vi då hade tänkt döpa till Stig). Han sitter mest still på sin pinne (som han gör på kortet) och spanar in omgivningen än så länge, men idag har han både ätit och flugit runt lite.
De i affären sa att han förmodlgen bara skulle sitta tyst och still på sin pinne i flera dagar tills han känner sig trygg- men han har redan börjar att kvittra och kraxa :).
Han tittar på en när man pratar, och så svarar han ibland. Men mest kvittrar han när vi har på musik. Det uppäckte vi igår när Johns mobil ringde (hans ringsignal är Cocaine med Nomy)... han föredrar rock, med massa trummor och elgitarrer - hahaha :)
Än så länge har vi inga leksaker i buren då de i affären sa att vi skulle vänta med att sätta in dem tills han blivit lite tryggare. :)
suck
Antar att jag inte var den enda som blev besviken i morses....
Det var ju dock väntat, det kan ju inte sluta snöa i januari.
lampmysterium!
Jag har längelänge (sedan vi flyttade in) tyckt att det är väldigt synd att det inte finns någon lampa över den lilla skänken vi har i köket. Det blir så mörkt i köket med bara lampan över diskbänken och spislampan är tänd, och om man tänder lampan i taket blir det nästan för ljust.....
.... så tro att jag blev förvånad när John helt plötsligt tände lampan över mikron!
Jag är nästan helt säker på att det inte var en lampa där när vi flyttade in. Jag menar, annars hade jag ju kommit ihåg det - eller hur? ;)
Nu är ju bara frågan hur och när den där lampan monterades upp, i allra största hemlighet........
(Viktiga frågor man kommer på när man egentligen ska läsa en engelsk artikel om variationsteori.....)
Mina senaste inköp..
Jag och John var på Ur&Penn i lördags för att titta på klockor. När jag frågade tjejen om hon kunde ta fram den här klockan såg jag ganska tydligt att hon inte visste om hon skulle ge den till mig eller John när hon tog ur den ur asken. När klockan väl var köpt insåg jag varför - med klockan medföljde även ett halsband. Ett manligt halsband.
John fick halsbandet, jag klockan och vi alla var nöjda och glada :).
Min fina väldigt braiga multifunktionsskrivare! (Häftigt va?;)
Hittade ett par svarta skor jag ville ha... hittade ett par lika dana i vitt.. Den eviga frågan - vilket av paren ska jag köpa? Jag gjorde det lätt för mig och köpte bägge!
Och sist men inte minst......
:)
John fick halsbandet, jag klockan och vi alla var nöjda och glada :).
Min fina väldigt braiga multifunktionsskrivare! (Häftigt va?;)
Hittade ett par svarta skor jag ville ha... hittade ett par lika dana i vitt.. Den eviga frågan - vilket av paren ska jag köpa? Jag gjorde det lätt för mig och köpte bägge!
Och sist men inte minst......
:)
Tjohej!
Som att söndagar inte redan var tråkiga.....
Frustration
Så har jag dragit igång det här en gång till.
För ca fem år sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp min handled igen. Ordentligt.
Något år och tre handledsskydd senare så kändes lite som läkarna sa "Tack och hej!" - utan att jag egentligen fått fram vad det var som är fel.
Jag skyller inte på läkarna att de inte kan se vad som är fel - jag inser att det är min handledsskada som är komplicerad. De erbjöd mig operation, men läkaren sa att han inte trodde att det skulle göra saken bättre, det kunde t o m göra saken värre, så jag tackade givetvis nej till operation. Jag slutade spela trumpet, i förhoppning att min handled skulle bli bättre.
Men nej, det har den inte. Det har snarare blivit sämre.
För några månder sedan gick jag till vårdcentralen, och nu med tanken att "Nu vill jag verkligen veta vad som är fel". Läkaren begärde mina journaler från den senaste läkaren, och idag var jag där igen för att han skulle kolla på handleden.
Lite kläm och trycknigar, vridningar och svaret "Hm, det här var konstigt. Jag skickar en remiss till sjukhuset och magnetröntgen". Han fortsatte med att säga att det kanske kunde bli en operation, kanske att jag skulle få ett nytt handledskydd.
Och det är här frustrationen kommer in - tänk om läkarna aldrig kommer på vad som är fel med min handled?
Är tanken att jag ska gå med ett handledskydd resten av mitt liv? Det vill jag ju inte! Jag vill att det ska bli bra!
Jag inser att läkare inte är någon slags trollkarl som kan vifta med sitt trollspö och helt magiskt få handleden att bli bra, men jag önskar innerligt att det var så.
För ca fem år sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp min handled igen. Ordentligt.
Något år och tre handledsskydd senare så kändes lite som läkarna sa "Tack och hej!" - utan att jag egentligen fått fram vad det var som är fel.
Jag skyller inte på läkarna att de inte kan se vad som är fel - jag inser att det är min handledsskada som är komplicerad. De erbjöd mig operation, men läkaren sa att han inte trodde att det skulle göra saken bättre, det kunde t o m göra saken värre, så jag tackade givetvis nej till operation. Jag slutade spela trumpet, i förhoppning att min handled skulle bli bättre.
Men nej, det har den inte. Det har snarare blivit sämre.
För några månder sedan gick jag till vårdcentralen, och nu med tanken att "Nu vill jag verkligen veta vad som är fel". Läkaren begärde mina journaler från den senaste läkaren, och idag var jag där igen för att han skulle kolla på handleden.
Lite kläm och trycknigar, vridningar och svaret "Hm, det här var konstigt. Jag skickar en remiss till sjukhuset och magnetröntgen". Han fortsatte med att säga att det kanske kunde bli en operation, kanske att jag skulle få ett nytt handledskydd.
Och det är här frustrationen kommer in - tänk om läkarna aldrig kommer på vad som är fel med min handled?
Är tanken att jag ska gå med ett handledskydd resten av mitt liv? Det vill jag ju inte! Jag vill att det ska bli bra!
Jag inser att läkare inte är någon slags trollkarl som kan vifta med sitt trollspö och helt magiskt få handleden att bli bra, men jag önskar innerligt att det var så.
filter
Det är en konstig känsla när kaffefiltrena börjar ta slut.
Det känns ju som man alltid har kaffefilter - och hundratals av dem!
Helt plötsligt vaknar man en dag och bara har tio kvar...
Hm. Någon som förstår vad jag menar? :)
Det känns ju som man alltid har kaffefilter - och hundratals av dem!
Helt plötsligt vaknar man en dag och bara har tio kvar...
Hm. Någon som förstår vad jag menar? :)
God morgon!
Jag är så trött.
Jag vill inte klaga.
Men jag är så trött.
Jag undrar när jag känner att jag förstår såpass mycket att jag kan lugna ner mig lite och ha ett vanligt liv. Eller sitter man alltid, alltid och läser när man pluggar?
Igår såg jag på klass 9A på tv. Det var riktigt intressant, mycket mer intressant nu efter två veckor på Lärarprogrammet än vad det skulle varit för tre veckor sedan.
Dags att göra sig i ordning och hinna läsa lite innan skolan! :)
Jag vill inte klaga.
Men jag är så trött.
Jag undrar när jag känner att jag förstår såpass mycket att jag kan lugna ner mig lite och ha ett vanligt liv. Eller sitter man alltid, alltid och läser när man pluggar?
Igår såg jag på klass 9A på tv. Det var riktigt intressant, mycket mer intressant nu efter två veckor på Lärarprogrammet än vad det skulle varit för tre veckor sedan.
Dags att göra sig i ordning och hinna läsa lite innan skolan! :)
