Frustration
Så har jag dragit igång det här en gång till.
För ca fem år sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp min handled igen. Ordentligt.
Något år och tre handledsskydd senare så kändes lite som läkarna sa "Tack och hej!" - utan att jag egentligen fått fram vad det var som är fel.
Jag skyller inte på läkarna att de inte kan se vad som är fel - jag inser att det är min handledsskada som är komplicerad. De erbjöd mig operation, men läkaren sa att han inte trodde att det skulle göra saken bättre, det kunde t o m göra saken värre, så jag tackade givetvis nej till operation. Jag slutade spela trumpet, i förhoppning att min handled skulle bli bättre.
Men nej, det har den inte. Det har snarare blivit sämre.
För några månder sedan gick jag till vårdcentralen, och nu med tanken att "Nu vill jag verkligen veta vad som är fel". Läkaren begärde mina journaler från den senaste läkaren, och idag var jag där igen för att han skulle kolla på handleden.
Lite kläm och trycknigar, vridningar och svaret "Hm, det här var konstigt. Jag skickar en remiss till sjukhuset och magnetröntgen". Han fortsatte med att säga att det kanske kunde bli en operation, kanske att jag skulle få ett nytt handledskydd.
Och det är här frustrationen kommer in - tänk om läkarna aldrig kommer på vad som är fel med min handled?
Är tanken att jag ska gå med ett handledskydd resten av mitt liv? Det vill jag ju inte! Jag vill att det ska bli bra!
Jag inser att läkare inte är någon slags trollkarl som kan vifta med sitt trollspö och helt magiskt få handleden att bli bra, men jag önskar innerligt att det var så.
För ca fem år sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp min handled igen. Ordentligt.
Något år och tre handledsskydd senare så kändes lite som läkarna sa "Tack och hej!" - utan att jag egentligen fått fram vad det var som är fel.
Jag skyller inte på läkarna att de inte kan se vad som är fel - jag inser att det är min handledsskada som är komplicerad. De erbjöd mig operation, men läkaren sa att han inte trodde att det skulle göra saken bättre, det kunde t o m göra saken värre, så jag tackade givetvis nej till operation. Jag slutade spela trumpet, i förhoppning att min handled skulle bli bättre.
Men nej, det har den inte. Det har snarare blivit sämre.
För några månder sedan gick jag till vårdcentralen, och nu med tanken att "Nu vill jag verkligen veta vad som är fel". Läkaren begärde mina journaler från den senaste läkaren, och idag var jag där igen för att han skulle kolla på handleden.
Lite kläm och trycknigar, vridningar och svaret "Hm, det här var konstigt. Jag skickar en remiss till sjukhuset och magnetröntgen". Han fortsatte med att säga att det kanske kunde bli en operation, kanske att jag skulle få ett nytt handledskydd.
Och det är här frustrationen kommer in - tänk om läkarna aldrig kommer på vad som är fel med min handled?
Är tanken att jag ska gå med ett handledskydd resten av mitt liv? Det vill jag ju inte! Jag vill att det ska bli bra!
Jag inser att läkare inte är någon slags trollkarl som kan vifta med sitt trollspö och helt magiskt få handleden att bli bra, men jag önskar innerligt att det var så.
Kommentarer
Lena
men du... nu har du ju i alla fall fått en remiss. Ett steg på vägen.
Trackback