För att få Sigge tam så måste man träna. Vi sitter mycket vid hans bur och pratar med honom så att han inte är rädd för oss. Vi sticker även in handen en litenliten bit in i buren och håller i en liten hirskolv, målet är att han inser att handen är hans kompis och kommer med mat, och att han ska våga sig fram och äta av hirskolven. Jag började med detta i förrgår, och då satt han likstel på sin pinne och rörde sig inte under tiden jag hade handen inne i buren.

Igår hoppade han kring lite i buren, kvittrade lite men åt ingenting.

Nu så skulle jag kombinera nytta med nöje, så jag satta mig vid buren, höll i hirskolven och läste högt ur min gruppsykologibok. Efter en kvart vågade han sig fram och åt!! Jag blev så väääääldigt glad!

I förmiddags däremot så var han inte lika populär hos mig.. Jag satt hemma framför datorn och lyssnade på en föreläsning via internet, och Sigge skrek, kvittrade och kuttrade om vartannat. Där var jag nära på att öppna både balkongdörren och fågelburen..... ;)