När jag sitter på busstationen om mornarna är det alltid en busschaufför som kör Falköpingsbussen som vinkar till mej.
Varje morgon.
Jag tycker det är jättekonstigt... För jag känner inte honom, brukar inte åka med hans buss heller..
Hm.. Men det är alltid roligt att veta att man möts av ett glatt ansikte vid åttatiden varje morgon :)
En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör.. :)

Och när jag sitter där och väntar på bussen har jag inte så mycket att titta på, så då blir det lätt att jag tittar på mina skor. Folk säger att jag bör köpa nya. Men jag gillar dom så!

Well, de är lite slitna, men man kan ju inte slänga sina favoritskor.
Det jag tycker är roligt är att det är döskallar på dem, men jag fått komplimanger från äldre tanter som säger att de tycker att skorna är söta.
Så när farmor sa att hon tyckte att de var söta, frågade jag henne varför.
Hon svarade att rosetter är söta.
Folk tror att mina döskallar är rosetter :)

När jag sedan kommit av bussen gått, den genom den lilla skogen kommer jag ut på en..... tja.. vad ska man kalla det. Ett ganska stort område där det ligger lite timmer, grus till grusbil osv.
Gruset ligger i ett litet betong hus, och där inne har någon varit och klottrat.

Var enda gång tänker jag, VART FINNS FANTASIN?!
det är ju patetiskt.


min väg till jobbet.