Som sagt är jag nu hemma. Men det var inte lätt!..........

Reste från London runt 17.00 i fredags och anlände till Eggby runt 18.00 i lördags.
Tog alltså nästan ett dygn att komma hem, och det var den drygaste resan jag varit med om. Ever!

Tog tåg från Linnea i Hampton, fick byta i Clapham Junction och åka till Victoria Station.
På Victoria station hittade jag efter ganska mycket letande biljettluckan till Gatwick Express. Ganska lugnt hittills.
När jag väl kommit till Gatwick checkar jag in, går genom säkerhetskontrollen och allt som man ska göra (hade för en gångs skull inte på mej nitbälte när jag skulle genom säkerhetskontrollen - någon gång ska man ju lära sej).

Mitt plan skulle gå 20:40, och när jag kom så fanns det ingen information om vilken gate jag skulle till. Ganska förståeligt eftersom jag är en sådan tidspessimist att jag ALLTID är på plats väldigt tidigt.
Frågade i informationen när gaten skulle komma upp, och hon trodde runt 20. Så jag satt i vänthallen, lyssnade på musik, roade mej så gott jag kunde. Gick till och med och ställde mej i världens längsta kö för ett tuggummi bara för att fördriva tiden.
När klockan var åtta kom ingen gate upp.
Klockan blev 20.10, sedan 20.15. På skyltar i taket stod det hur lång tid det tog att gå till alla gates - upp till 25 minuter på endel, så för varje minut som gaten inte kom upp blev jag bara mer och mer stressad.
20.25 kommer informationen om vilken gate jag ska till upp. Jag springer iväg och kommer fram snabbt..
Går på planet. Väl i mitt budgetsäte pustar jag ut - jag hann!

Av någon anledning blev vi ändå försenade, så vi lyfte runt 21. Det gjorde mej lite stressad (surprisesurprise!), för jag var tvungen att hinna med den sista flygbussen när jag väl anlänt till Malmö...
Flygresan går bra. Försöker att begrava mej i min bok och ignorera all turbulens, vilket jag för en gång skull lyckas ganska bra med. Sitter där i stolen och försöker intala mej själv att det spelar ingen roll om jag stressar upp mej eller ej, störtar flyget finns det inte något jag kan göra åt det i alla fall.. Har kommit fram till att det är ganska jobbigt att tro att man ska dö varje gång man sätter sej i ett flygplan. Tar lite på krafterna.

Anländer till Malmö 23.50 (svensk tid) och jag har trots förseningen 40 minuter kvar till min flygbuss går. Otroligt.
Sitter och fryser arslet av mej ute på en bänk, skickar lite sms till folk och meddelar att jag överlevde flygresan (OJ, vilken respons jag fick).
Flygbussen går från Sturup och jag åker in till centralstationen i Malmö, resan tar ca 40 minuter.
Hanna ringer precis när jag klivit av bussen, och i och med att jag har två tunga väskor måste jag stå still och prata med henne. Det resulterar i att jag missar bussen som går till Klyftan och Christine - de var snälla och lånade ut sin extra sängt till mej - och jag får vänta på nästa buss ute i kylan i ytterligare 20 minuter. (Då gräver jag fram min nerpackade mössa från resväskan)
Kliver på bussen och lyckas gå av vid fel busshållplats när jag ska av. Ingen större fara det innebar bara några extra hundra meter, men ändå. Så typiskt.

Hittar fram till Klyftan och Christines hus/trappuppgång, och där börjar nästa problem.
Vilken är deras dörr?

Jag har tre att välja på (alla är utan namnskyltar). Försöker få tag i Hanna, men hon har somnat och behagar ej att svara. Ringer Christine och får reda på rätt dörr.
Kommer in och pustar ut, ÄNTLIGEN dags för lite sömn.. Då var klockan runt 02.

Som jag redan nämnt är jag grov tidspessimist och går alltså upp alldeles för tidigt på morgonen dagen efter. Hinner slänga några ord med Klyftan, vilket var trevligt, innan hon springer iväg till jobbet.
Sätter mej på bussen till centralen, hämtar ut min biljett och inser att tåget inte går förrän om en timma.
Då kommer jag på att jag inte ätit mat på ganska många timmar, och går således till Espresso house och köper en macka, slår mej ner och läser i min bok.

När det är en kvart kvar innan tåget går så knallar jag iväg till perrongen (där visar jag än en gång hur tidig jag alltid är), sätter mej på min väska och väntar.
Då kommer det upp en skylt om att tåget är försenat med 20 minuter.
Helvete.
Jag skulle byta tåg i Nässjö och hade 10 minuter på mej att byta. Skulle kanske kunna gå.
Sitter och svär för mej själv, och då upptäcker jag att tåget blivit försenat med 45 minuter istället.
Shit, det var kört!

Tillslut kommer tåget och en svärande Julia går på. Det visar sej att personalen gjort något så simpelt som att  läsa fel på sina scheman och det var därför tåget är sent. Strax innan Nässjö får jag reda på att tåget jag skulle tagit, inte kommer vänta på mitt tåg.
Några svordomar senare får jag reda på av högtalaren att mitt nästa tåg går från Nässjö 14.53.
Då hade jag alltså drygt 1,5 timmar att vänta i Nässjö.
Hallå?! Nässjö?

När jag väl kommit fram till Nässjö får jag reda på att högtalaren lugit för mej. Mitt tåg skulle inte gå förrän 15.23.
Kan ju meddela att det inte gjorde mej gladare, men som tur var fick vi som väntade gratis kaffe och bulle på Pressbyrån. Svensk som jag är tar jag en liten kaffe medan resten av de som var strandsatta i Nässjö tar stor.
Sitter mina två timmar i Nässjö på en bänk och läser min bok. Livet kunde ha varit bättre.

Tåget mot Falköping är hör och häpna INTE försenat och jag kommer fram i tid. Där skulle mamma vänta.
Men hon var försenad.
Dock bara med fem minuter, men för mej var gråten nära.

Anländer alltså till Eggby runt 18.00, och det var ren och skär lycka........