Jobbintervjun

Punktlig som jag är var jag i butiken 11.25.
Dessvärre kom inte chefen förrän 11.55.
Under tiden hann jag prata ganska mycket med han som stod i affären. Väldigt trevlig typ.
Han hann att varna mej för chefens humör, de hårda arbetstimmarna och chefens flickvän - men det var, självklart, ett väldigt bra ställe att jobba på. Och chefen kunde ju vara jättetrevlig, när han var på det humöret.

Haha. 

Sen så kom chefen, och intervjun var över på två minuter. Hade ju ingen efarenhet av ett sånthär jobb, men å andra sidan var jag ju open, pratade bra engelska och verkade trevlig (och villig att lära mej tillade jag). Så han skulle prata den andra chefen, (som var hans flickvän enligt killen i affären), och så skulle jag nog få komma och provjobba, han skulle höra av sej.

När jag kom upp från källaren där intervjun hade hållts hoppade han i affären på mej. "Hur gick det? Vad sa han?" och massa sånt. Slutade med att han fick mitt nummer eftersom vi bor ganska nära varandra, för han ville visa mej fransk mat (vet inte hur han kom in på det het plötsligt, men han var ju visseligen fransman). Och så hoppades han att jag skulle få jobbet. Såklart.

Kom dit för att få ett jobb och fick en....... eventuell dejt? Haha. Blev väldigt konstigt där! :P


Kommentarer
clabu

...hmmmm...bra eller ????????????

2008-04-09 @ 16:26:17
EllenB

hahaha, go for it Julia! :)

2008-04-09 @ 18:22:48
Therese

Haha, tuta o kör vettja :) Så länge man slipper restskatt ska man vara glad :) Lycka till på provjobbningen eller vad det heter!

2008-04-09 @ 19:39:50


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Julia

det här är jag

RSS 2.0