Tufft och bättre.
Det är kämpigt på jobbet.
Inskolningarna är i full gång, och det är jobbigt för både barn och föräldrar att skiljas åt.
Det är jobbigt för oss som jobbar att räcka till.
Vi har ju bara två armar var, och när nio barn gallskriker samtidigt vill jag ibland bara lägga mig på golvet och göra detsamma.
Men, jag ger inte upp. Jag ser ljuset i tunneln någostans, långt, långt där borta.
Jag lever för de framsteg vissa barn gör, det är det som får mig att orka just nu. Det kommer bli bättre.
Har återigen haft världens lugnaste helg. Inte gjort något ansträngande, ändå är jag lika trött nu som om det vore fredag eftermiddag.
Och så börjar jag bli förkyld. John är redan förkyld.
Vi som hade tänkt att börja träna idag :(, får se om vi kan börja med det senare i veckan i stället.
Något som däremot är glädjande är att jag får lön imorgon.
Inte så mycket. Som vanligt. Det mesta kommer att gå åt till hyra, räkningar och mat.
Men denna månaden ska jag i alla fall klippa mig, det tycker jag att jag förtjänar! :)
Ännu en glädjande sak; det blir varmare! Solen skiner visserligen inte idag, men det är hyfsat varmt! Det går mot bättre tider!
Upp med hakan :)
:) kramen!
Också kramen...man är tuffare än man tror
I believe in yooooouuu.. :)