Blev chockad när jag tittade ut genom fönstret i morse, snön som i flera veckor täckt varenda tak var borta! 
Snövallarna som varit meterhöga på parkeringsplatsen utanför har minskat och blivit bruna av smuts,
vägarna är inte längre täckta av hård packad snö.. Det är fem plus ute och snön har börjat smälta!
Det känns underbart att snön är på väg att försvinna, det visar att det finns en vår som är på väg.
Fast jag vet ju att våren knappast är nära, det är ännu bara februari, snart mars och det ska nästa vecka komma mer snö och kyla. Men det känns härligt att det går åt rätt håll en liten stund i alla fall :)


Lycklig Izo en vårdag 2008.

Var precis nere i tvättstugan, det längsta jag varit från lägenheten på flera dagar, och det tog på krafterna.
Jag känner mig skakis och yr, det är inte bra.
Men den sprängande huvudvärken är nästintill borta, och det tackar jag gudarna för.

Behöver egentligen gå och handla, men efter min lilla utflykt i tvättstugan inser jag att jag inte klarar av det.
Det får bli imorgon stället när John är ledig och kan vara med.
För tillfället har vi bara en halv påse klycklingfiléer och en falukorv i frysen. Är inte sugen på något av det, men något av det får vi äta till kvällsmat.

Jag skulle egentligen åkt hem idag och gått på kalas för min kära moster och kusin, men eftersom jag är sjuk stannar jag hemma. Det känns väldigt tråkigt, jag tycker verkligen om min släkt och hade gärna varit med.
Sedan så längtar jag hem också, hem till mamma och pappa. Jag blir alltid ledsen och får hemlängtan när jag är sjuk, trots att jag kanske borde vuxit ifrån det vid 21 års ålder. Men nej, jag tror aldrig att jag kommer växa ifrån det..

Åhh, snälla, skicka mig lite positiva tankar!