Jag funderar ofta på hur vi ska ha det i vardagsrummet. Vi kan ju inte sätta upp några tavlor eller hyllor innan vi vet hur vi ska ha möblerna. Så just nu står bara tavlorna längs väggen eller ligger på skrivbordet. Inte så roligt.
Jag har tidigare skrivit att vardagsrummet är något svårmöblerat i och med storleken på rummet, 5 x 4,4 meter.

Det är inte särskilt lätt att flytta runt möblerna då soffan väger ton, bokhyllan är full med saker och tv-möbeln med tvn på är inget man vill flänga omkring med.
Så idag jag har mätit (eller heter det mätt) och ritat en miniatyr på rummet och alla möbler, och möblerat om på pappret. :)



Dessvärre blir jag inte klokare .. :)

Alla som känner mig väl vet hur mycket smycken jag har.
Jag har länge funderat på hur jag ska förvara dem. I Båstad hade jag allt liggande i en skål, vilket medförde vissa problem med ihoptrassling och svårt att hitta rätt smycken. Hittade jag ett örhänge kunde det dröja innan jag hittade det andra - tja, ni förstår.

När jag har börjat fundera på något så kan jag inte riktigt släppa det. Sen vi kom till Göteborg har jag funderat på hur jag ska ha mina örhängen.. och jag kom på det!

Så detta har jag suttit och pysslat med de senaste timmarna....





Visst, krokarna den hänger i är inte så fina, och den är lite sne och ojämn, men jag tycker det ser lite charmigt ut :)
Det är så roligt att sitta och pyssla med sånt här! Och roligt att jag för en gångs skull avslutar projektet ;)
Känns bra........ och då blir jag så häääär glad... (visserligen syns bara halva jag och hur glad jag är, men den resterande halvan av mig är lika glad, det lovar jag)



Frågan är ju om pojkvännen blir lika glad när han kommer hem. Jag försökte beskriva vad det var jag ville göra för några dagar sedan, och han tyckte inte att det lät så fint.... Hmm, får se när han kommer hem :)

Hade lite svårt att somna igår kväll.
Återigen låg jag bara och snurrade runt och blev galen på alla tankar.
Jag önskar att det bara fanns en lösning. Något som var rätt.
Inga tvivel, bara en självklar väg.

När John gick upp tidigt imorse för att jobba var jag alltså knappt vid medvetande.
Strax innan åtta plingar det på dörren och jag väcks med småpanik.
De håller fortfarande på att renovera här i huset, och byggjobbarna har därför egna nycklar till ytterdörrarna.
Förra gången någon skulle komma in och titta på något i vår lägenhet plingade han på dörren, och en halv sekund senare satte han in nyckeln för att låsa upp. Därför blev jag nu rädd att han skulle komma in innan jag hunnit klä på mig, så jag virade in mig i täcket, gick och låste upp och letade sedan snabbt som tusan reda på några kläder att slänga på mig.
HM. Hade jag inte blivit brutalt väckt ur min sömnkoma och haft några sekunder till att tänka över situationen så hade jag nog försökt att hitta några kläder innan jag låste upp.
Jaja. Gjort är gjort. Och jag hade ju täcket på mig!

För övrigt så har jag en grym träningsvärk efter Kajsas flytt, precis som jag befarade! Men det känns skönt, och förhoppningsvis så börjar den ge sig snart :)

Idag har jag inte så mycket planer. Ska ringa lite samtal, städa lägenheten och träffa Matilda.
Ikväll var det tänkt att vi skulle till Musikens hus och titta på Matildas pojkväns band och Johns kompis band som spelar i samma tävling. Men vi får se hur det blir.. Brist på pengar och folk som vill följa med!

För några dagar sedan var jag och Ellen uppe på Ramberget och gick. Det är otroligt fint där uppe, och man ser hela Göteborg! Man kunde peka ut området där vi bor, där Ellen bor och där Kajsa bor. När jag och John var där första gången slogs jag av hur litet Göteborg såg ut att vara. Ändå tar det ca 40 minuter att åka till Kajsa med spårvagn och staden är således inte så liten!


 

Jag är så trött! Jösses..

Idag har jag, Ellen, Marie, Nisse och Lina hjälpt Kajsa att flytta. Hon flyttade från sin lilla lägenhet vid Slottsskogen till en lägenhet vid Mariaplan.
Det var en jättefin lägenhet, ljus och gammaldags. Blev allt lite avundsjuk ;)

Så vi har burit som galningar, så jag väntar mig träningsvärk imorgon. Soffa, sopsäckar med saker, bord, stolar, kylskåp.. Men det har varit roligt, jag tycker ju om att arbeta så det känns i kroppen, och det känns jättekul att kunna ha hjälpt Kajsa :)
Imorgon ska vi till IKEA. Haha. Jag har nog aldrig varit på IKEA så många gånger på bara en månad!
Dock inte lika roligt när man har 175 kr på kontot....

Min lärare har inte svarat på mitt mail angående bilderna än, och det känns lite frustrerande. Men kompletteringarna behöver inte vara inne förrän någon gång i februari.
Sedan ska ju den där rapporten om hur vi har gjort sidan till radions historia... Känns inte så bra.
Den ska vara inne den 24de, men jag läste att vår Hasse skulle be dem att skjuta upp inlämningsdatumet.
Det hoppas jag verkligen, för jag kan inte skriva rapporten innan jag pratat med de som gjort det satt ihop sidan. Och dem träffar jag inte förrän den 25te.
Jag kodade mina sidor och så, och det har jag ju koll på, men vi ska beskriva helheten...... snurrsnurr...

Jag öppnade min mail och såg att jag hade fått ett mail från ett lotteri. Jag hade tydligen vunnit en stor summa pengar, åtta miljoner pund tror jag att det var.
Det enda jag var tvungen att göra för att få mina pengar var att skriva alla mina kontaktuppgifter, namn, adress, personnummer mm, och skicka ca 900 pund till dem. Lätt som en plätt!
Allvarligt, finns det någon som går på det där?!

Idag har jag varit på IKEA med Hanna och Anna. Det var himla trevligt att träffa dem, och det var länge sedan jag träffade Anna.
Det tog dock ca 1,5 timme att komma fram till IKEA i Kållered. Först så åkte vi lite fel...... några gånger..... och sedan var solen väldigt stark och bländade oss. Jag har inte varit med om något liknande innan, att verkligen inte kunna se någonting pga solen! Det var det värsta jag varit med om!
Sedan fastnade vi en bilkö precis innan Kållered där det hade varit en olycka med tio bilar. Himla läskigt, men inte konstigt med tanke på hur solen var. Medan vi satt i bilkön hörde vi på radion om massa olyckor som hade hänt på vägarna i Göteborg, inte roligt alls!

Nu sitter jag i soffan, ska titta på The Big Bang Theory och How I met your mother, det blir stressigt eftersom de går samtidigt på olika kanaler. Jag borde vara lite mer som Hanna, hon har inga problem med att titta på olika program samtidigt ;)

Igår tittade jag igenom min blogg, och såg massa bilder som gjorde mig glad.
Det var bilder på familj och vänner, resor, fest och somrar! Jag fick en lyckokänsla i magen, något jag inte haft på länge.
För länge har jag gått och funderat, oroat mig, legat och snurrat runt i sängen utan att kunna sova om kvällarna.
Men nu när jag bestämt mig känns allt så mycket bättre, och lyckokänslan finns i mig :)
Jag längtar som tusan till förändringar, sommar, känslan av att vara nöjd, ha roligt och trivas!

Jag känner mig så peppad! Allt kommer säkert inte gå som på räls och bli kanon på en gång. Men allt löser sig. Jag tänker så nu, och snälla, försök inte att ta ner mig på jorden riktigt än, jag behöver sväva bland mina lyckliga moln ett tag till, trots att framtiden är oviss.



Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
Inte där än men på väg


(kanske har jag haft med det här Winnerbäckcitatet för många gånger, men det är min blogg, jag bestämmer vad som ska vara med ;)

De sista möblerna hemifrån mig och John hämtades i lördags. Äventyret började när vi hyrde en ganska stor lastbil på Statiol (som kostade 2000 jäkla kronor + diesel), och åkte hem till John för att hämta två fåtöljer och en hylla.

Hemma hos John finns en ganska lång och väldigt brant backe som man måste upp för att komma till hans hus. Just denna backe skrev jag om för ca ett år sedan, då jag körde ner i diket när jag svängde upp i backen.
Jag var den första som någonsin kört i diket där. Och det hände första gången jag var hemma hos honom. Bärgaren kostade 1500:-, strax innan jul...
Hm, huuuur som helst, det var inte den historien jag skulle berätta om nu.. Vi funderade på om vi verkligen skulle komma upp för backen med denna lastbil, och kom fram till att vi skulle pröva.
Det gick inte. Kom knappt halvvägs upp innan det tog stopp. John backade ner bilen lite så att den inte stod så värst brant, och sedan var det dags att gå upp för monsterbacken och bära ner alla sakerna till lastbilen istället.

Det verkliga problemet började när vi skulle åka därifrån och hem till mig.
John skulle backa ner lastbilen den sista biten som är återigen ganska brant och nästan en 90 graders kurva (precis där jag slank ner i diket förresten). Både jag och Johns föräldrar stod runt lastbilen och försökte förklara hur han skulle svänga.
Jag kan inte riktigt återge hur lastbilen körde fast, men det blev riktigt svettigt där ett tag. Efter en stunds skottande, svärande och knuffande bakom lastbilen så kom den tillsist loss.

Nu skulle man ju kunna tro att allt var frid och fröjd och att resan fortsatte hem till mig, men när lastbilen väl kommit loss så stod den ju åt fel håll. Vi var tvungna att åka upp till hans granne och vända där på hennes uppfart/tomt.

Vad händer då?
Lastbilen fastnar igen. Som tur var kunde jag skotta fram den relativt lätt, men det var lite knivigt att vända då två bilar, en hästkärra, några stora stenar och ett stall låg i vägen.

Så, tillsist var lastbilen vänd och vi kunde fortsätta hem till mig.
Jag blir ju lätt lite nojig och med dessa två fastkörningar färskt i minnet var jag lite orolig över hur det skulle se ut på vägarna hemma. Till min stora lättnad kom vi hem till mig utan problem. Vi lastade in två nattuksbord, ett soffbord, ett skrivbord, en stor hylla, en lite mindre hylla, en stor spegel, lite tavlor och annat smått, åt lite mat och for sedan tillbaka till Göteborg.
Här väntade den roliga uppgiften att få upp allt till femte våningen, men tack och lov så fick allting plats i hissen. Det tog dock lite tid. Vi bökade in allt i lägenheten och slängde oss sedan framför en film. Helt slutkörda.

       

På första bilden kan ni se tre av de omöjliga Martin-stolarna som jag skrev om i förra inlägget. Jag kämpade hur länge som helst med att få ihop dem och blev galet irriterad.. Tillsist for vi iväg till IKEA och de fick hjälpa oss att sätta ihop dem.
Tydligen hade någon intelligent person hade missat att skriva på ritningen att pilarna skulle vara mot stolsryggen.

Vi har ändrat om lite i vardagsrummet, tror att det får se ut såhär nu, trots att jag inte är helt nöjd med att soffan står mitt i rummet. Det visade sig vara ett ganska svårt rum att möblera i.. Skrivbordet längst bak ska målas svart.
Pappa, vi fick tillsist upp lampan, och med den metoden du rekommenderade - vi gjorde två egna hål i plattan. Även i hallen kan man skymta lampan vi satte upp.

John ligger och sover i sovrummet så jag kan inte bjuda på någon bild därifrån, men det har heller inte blivit några större ändringar där inne.

Vindsförådet är tyvärr inte färdigt än, så all bröte vi ska ha upp där står och väntar i hallen. Mycket vackert.