jobbigt uppvaknande

Hade lite svårt att somna igår kväll.
Återigen låg jag bara och snurrade runt och blev galen på alla tankar.
Jag önskar att det bara fanns en lösning. Något som var rätt.
Inga tvivel, bara en självklar väg.

När John gick upp tidigt imorse för att jobba var jag alltså knappt vid medvetande.
Strax innan åtta plingar det på dörren och jag väcks med småpanik.
De håller fortfarande på att renovera här i huset, och byggjobbarna har därför egna nycklar till ytterdörrarna.
Förra gången någon skulle komma in och titta på något i vår lägenhet plingade han på dörren, och en halv sekund senare satte han in nyckeln för att låsa upp. Därför blev jag nu rädd att han skulle komma in innan jag hunnit klä på mig, så jag virade in mig i täcket, gick och låste upp och letade sedan snabbt som tusan reda på några kläder att slänga på mig.
HM. Hade jag inte blivit brutalt väckt ur min sömnkoma och haft några sekunder till att tänka över situationen så hade jag nog försökt att hitta några kläder innan jag låste upp.
Jaja. Gjort är gjort. Och jag hade ju täcket på mig!

För övrigt så har jag en grym träningsvärk efter Kajsas flytt, precis som jag befarade! Men det känns skönt, och förhoppningsvis så börjar den ge sig snart :)

Idag har jag inte så mycket planer. Ska ringa lite samtal, städa lägenheten och träffa Matilda.
Ikväll var det tänkt att vi skulle till Musikens hus och titta på Matildas pojkväns band och Johns kompis band som spelar i samma tävling. Men vi får se hur det blir.. Brist på pengar och folk som vill följa med!

För några dagar sedan var jag och Ellen uppe på Ramberget och gick. Det är otroligt fint där uppe, och man ser hela Göteborg! Man kunde peka ut området där vi bor, där Ellen bor och där Kajsa bor. När jag och John var där första gången slogs jag av hur litet Göteborg såg ut att vara. Ändå tar det ca 40 minuter att åka till Kajsa med spårvagn och staden är således inte så liten!


 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Julia

det här är jag

RSS 2.0