De sista möblerna hemifrån mig och John hämtades i lördags. Äventyret började när vi hyrde en ganska stor lastbil på Statiol (som kostade 2000 jäkla kronor + diesel), och åkte hem till John för att hämta två fåtöljer och en hylla.

Hemma hos John finns en ganska lång och väldigt brant backe som man måste upp för att komma till hans hus. Just denna backe skrev jag om för ca ett år sedan, då jag körde ner i diket när jag svängde upp i backen.
Jag var den första som någonsin kört i diket där. Och det hände första gången jag var hemma hos honom. Bärgaren kostade 1500:-, strax innan jul...
Hm, huuuur som helst, det var inte den historien jag skulle berätta om nu.. Vi funderade på om vi verkligen skulle komma upp för backen med denna lastbil, och kom fram till att vi skulle pröva.
Det gick inte. Kom knappt halvvägs upp innan det tog stopp. John backade ner bilen lite så att den inte stod så värst brant, och sedan var det dags att gå upp för monsterbacken och bära ner alla sakerna till lastbilen istället.

Det verkliga problemet började när vi skulle åka därifrån och hem till mig.
John skulle backa ner lastbilen den sista biten som är återigen ganska brant och nästan en 90 graders kurva (precis där jag slank ner i diket förresten). Både jag och Johns föräldrar stod runt lastbilen och försökte förklara hur han skulle svänga.
Jag kan inte riktigt återge hur lastbilen körde fast, men det blev riktigt svettigt där ett tag. Efter en stunds skottande, svärande och knuffande bakom lastbilen så kom den tillsist loss.

Nu skulle man ju kunna tro att allt var frid och fröjd och att resan fortsatte hem till mig, men när lastbilen väl kommit loss så stod den ju åt fel håll. Vi var tvungna att åka upp till hans granne och vända där på hennes uppfart/tomt.

Vad händer då?
Lastbilen fastnar igen. Som tur var kunde jag skotta fram den relativt lätt, men det var lite knivigt att vända då två bilar, en hästkärra, några stora stenar och ett stall låg i vägen.

Så, tillsist var lastbilen vänd och vi kunde fortsätta hem till mig.
Jag blir ju lätt lite nojig och med dessa två fastkörningar färskt i minnet var jag lite orolig över hur det skulle se ut på vägarna hemma. Till min stora lättnad kom vi hem till mig utan problem. Vi lastade in två nattuksbord, ett soffbord, ett skrivbord, en stor hylla, en lite mindre hylla, en stor spegel, lite tavlor och annat smått, åt lite mat och for sedan tillbaka till Göteborg.
Här väntade den roliga uppgiften att få upp allt till femte våningen, men tack och lov så fick allting plats i hissen. Det tog dock lite tid. Vi bökade in allt i lägenheten och slängde oss sedan framför en film. Helt slutkörda.

       

På första bilden kan ni se tre av de omöjliga Martin-stolarna som jag skrev om i förra inlägget. Jag kämpade hur länge som helst med att få ihop dem och blev galet irriterad.. Tillsist for vi iväg till IKEA och de fick hjälpa oss att sätta ihop dem.
Tydligen hade någon intelligent person hade missat att skriva på ritningen att pilarna skulle vara mot stolsryggen.

Vi har ändrat om lite i vardagsrummet, tror att det får se ut såhär nu, trots att jag inte är helt nöjd med att soffan står mitt i rummet. Det visade sig vara ett ganska svårt rum att möblera i.. Skrivbordet längst bak ska målas svart.
Pappa, vi fick tillsist upp lampan, och med den metoden du rekommenderade - vi gjorde två egna hål i plattan. Även i hallen kan man skymta lampan vi satte upp.

John ligger och sover i sovrummet så jag kan inte bjuda på någon bild därifrån, men det har heller inte blivit några större ändringar där inne.

Vindsförådet är tyvärr inte färdigt än, så all bröte vi ska ha upp där står och väntar i hallen. Mycket vackert.