Ändå kommer en överväldigande känsla ibland. En känsla av tvivel. Ska jag klara det här?

Kommer jag vara en bra pedagog när jag är fördigutbildad? Som kan ta tillvara på allt som jag lärt mig under utbildningen? Kommer jag kunna argumentera för varför skapande verksamhet är så viktig för barn? När jag redan nu vet att de estetiska ämnena ifrågasätts av de som redan arbetar? Att det bara är lek och flumm?

"När ska ni lära er saker ni verkligen kan ha användning för då?", eller något liknande var det en pedagog som hade frågat en in min klass under dennes VFU.

Jag blir så frustrerad. Om någon hade sagt så till mig så hade jag försökt komma med de argument jag har. Jag vet inte hur väl de skulle stå sig om någon ifrågasatte dem, och det är väl det som skrämmer mig.

Jag hoppas innerligt att jag under min utbildning lär mig, bli mer säker på mig och det jag gör och kan stå och argumentera för det vid en diskussion.

Åh, men jag vill kunna allt det NU. Vill kunna behärska språket som jag förhoppnigsvis känner mig trygg i som färdigutbildad.

Nej, åter till temat "Rim och ramsor".