besök i provhytt

Jag är i stort behov av ett par nya jeans, och har således spenderat mycket tid i provrum på sistone. Men idag hände något jag inte varit med om tidigare.

Jag inne på Lindex för att se om jag kunde hitta några byxor. Jag står i provrummet med en hög med byxor, då jag märker att en barnvagn parkerar precis utanför provrummet (det ena hjulet var i princip inne i min provhytt).
Genom det tunna skynket förstår jag att det är en mamma, en bäbis och två småprojkar. Melker och Olof. Mamman går in och testar kläder i ett provrum. Melker och Olof väntar utanför.
Så ser jag ett par barnfötter med tillhörande barn under skynket. Jag drar snabbt som tusan upp byxorna jag provar över låren, ser hur denna lilla pojken kikar in under mitt skynke.
Jahaaaaaaaaa.... tänker jag och säger hej. Melker ler och säger hej.
Mamman förstår att det är något som händer och ber pojkarna komma och stå utanför hennes provrum. Hon säger till dem att man inte får titta in i någon annans provrum.
Olof tröttnade på att stå utanför mammans provrum efter ca två långa sekunder, och ville gärna se vad brorsan hade sett under mitt skynke. Så, han ställer sig på alla fyra och kikar in i mitt provrum.
"Hejhej" säger jag. "Provar du också kläder?"
"hejheeeej... nää mamma."
"Okeeej".
Tystnad. Tystnad. En busig blick från Olof.
Jag står i provrummet, han tittar på mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan ju inte gärna slänga av mig kläderna och fortsätter att prova. Så jag står och speglar mig en stund.
Mamman kommer ur sitt provrum och ser Olof stå på alla fyra och kika in hos mig. Hon skäller på honom, "Olof, jag sa ju att man iiiiiinte får titta in hos någon annan!"
Olof försvarade sig med att "Men hon hade ju så vackra sockar".

Haha. Man kan ju undra vad jag hade för fantastiska sockar på mig - ett par dassiga gamla vita ankelsockar. Kul att någon uppskattar dem!
Det gör mig absolut inget att grabbarna var lite nyfikna, de är ju bara barn och mamman sa till dem bäst hon kunde från sin provhytt. Det jag däremot blev förvånad över var att hon tog barnen och gick.
Sa inget ursäktande till mig, trots att hon stod kanske en meter från min provhytt och det är ju inte direkt ljudisolerade skynken de har i provhyttar.


Hur som helst - det blev inga byxor. Tyvärr. Jakten fortsätter!


Kommentarer
hanna

men å, vilka söta barn då! hon kanske skämdes.. men som du skriver, hade man inte sagt ngt??

2011-09-01 @ 21:47:51


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Julia

det här är jag

RSS 2.0