där fick jag
Man ska vara försiktig när man önskar sej saker.
Igår skrev jag ju att det var lite surt att bara jobba 7.30-12.30, att jag lika gärna kunde stanna i Skara när jag väl kommit dit.. Sagt och gjort, jag fick jobba mellan 7.30-16.30.
Jag tänker pengar, frisk luft, pengar, frisk luft, och ignorerar tröttheten!
Jag har fått två myggbett. Tror jag. Finns det myggor nu?
Imorgon ska jag jobba i Axvall, 9.30-16, inte så lång tid vilket är ganska skönt.....
Sedan är det ju valborg i morgon, får se vad som händer och sker, just nu är planerna ganska suddiga!
Hm. Sova?
Igår skrev jag ju att det var lite surt att bara jobba 7.30-12.30, att jag lika gärna kunde stanna i Skara när jag väl kommit dit.. Sagt och gjort, jag fick jobba mellan 7.30-16.30.
Jag tänker pengar, frisk luft, pengar, frisk luft, och ignorerar tröttheten!
Jag har fått två myggbett. Tror jag. Finns det myggor nu?
Imorgon ska jag jobba i Axvall, 9.30-16, inte så lång tid vilket är ganska skönt.....
Sedan är det ju valborg i morgon, får se vad som händer och sker, just nu är planerna ganska suddiga!
Hm. Sova?
Det gick bra!
Han frågade inte ens efter mina betyg.
Så typiskt mej att gå i taket för något som inte ens behöves.
Intervjun gick bra förresten :) Verkar vara ett riktigt roligt och intressant jobb, men dessvärre är det inte heltid... :/.
Skulle få besked nästa vecka!
Jason Mraz, I'm yours. Kan bara inte sluta lyssna på den låten!
Lyssnar jag inte på den i ipoden så går den i repeat i huvudet på mej, eller så spelar jag den på piano. Sjukt hur en låt kan sätta sej så. Men snart har jag väl lyssnat sönder den........
Åh. Jag går bara och väntar. Väntar och väntar.
Och suckar. Varför körde jag bara inte på?
Näpp, jobb imorgon så jag får väl dra mej åt sängen. Jobbar bara 7.30-12.30 imorn, lite skönt men ändå synd - när man väl masat sej iväg till Skara kan man ju lika gärna stanna hela dagen liksom.
På onsdag, då blir det jobb hela dagen istället - tjoho. Hrm. (Man kan ju nästan få för sej att jag är lite pessimistisk här på kvällskanten)
Så typiskt mej att gå i taket för något som inte ens behöves.
Intervjun gick bra förresten :) Verkar vara ett riktigt roligt och intressant jobb, men dessvärre är det inte heltid... :/.
Skulle få besked nästa vecka!
Jason Mraz, I'm yours. Kan bara inte sluta lyssna på den låten!
Lyssnar jag inte på den i ipoden så går den i repeat i huvudet på mej, eller så spelar jag den på piano. Sjukt hur en låt kan sätta sej så. Men snart har jag väl lyssnat sönder den........
Åh. Jag går bara och väntar. Väntar och väntar.
Och suckar. Varför körde jag bara inte på?
Näpp, jobb imorgon så jag får väl dra mej åt sängen. Jobbar bara 7.30-12.30 imorn, lite skönt men ändå synd - när man väl masat sej iväg till Skara kan man ju lika gärna stanna hela dagen liksom.
På onsdag, då blir det jobb hela dagen istället - tjoho. Hrm. (Man kan ju nästan få för sej att jag är lite pessimistisk här på kvällskanten)
skrika.
JAG VILL BARA SKRIKA RÄTT RAKT UT.
Jag är en sådan människa som vill ha koll på allt, planera och vara förberedd.
Sökte ett jobb i fredags, sista ansökningsdagen var just i fredags och jag skickade in min ansökan 23.11.
Därför blev jag oerhört chockad när de ringer upp idag och frågar om jag vill komma på intervju - IDAG!
Här sitter jag framför datorn, i pyjamas, har inte ens tvättat mej än, så sliten man bara kan bli.
Sjävlklart vill jag komma på intervju idag, svarar jag, blir klockan ett bra?
Så fort vi lagt på kommer paniken (eller ja, paniken kom väl när jag svarade i telefonen egentligen).
Vart är mina betyg? Vart är mina betyg? Vart är mina betyg? VART ÄR MINA BETYG????!!?
Han sa inte att jag skulle ha med dem, men är det inte en ganska självklar sak att ha med?
Har letat igenom hela huset och jag hittar dem inte. Jag tror jag vet vart de är.
I LÄGENHETEN! Fanfanfan.
I och med att han inte frågade efter dem får jag helt enkelt hoppashoppashoppasHOPPAS på att han inte vill ha dem. (suck. klart de vill se betygen - jag är körd). Kanske kan komma in och lämna dem en annan dag? (när jag hittat dem!)
ÅH, jag hatar när det blir såhär!
Jag är en sådan människa som vill ha koll på allt, planera och vara förberedd.
Sökte ett jobb i fredags, sista ansökningsdagen var just i fredags och jag skickade in min ansökan 23.11.
Därför blev jag oerhört chockad när de ringer upp idag och frågar om jag vill komma på intervju - IDAG!
Här sitter jag framför datorn, i pyjamas, har inte ens tvättat mej än, så sliten man bara kan bli.
Sjävlklart vill jag komma på intervju idag, svarar jag, blir klockan ett bra?
Så fort vi lagt på kommer paniken (eller ja, paniken kom väl när jag svarade i telefonen egentligen).
Vart är mina betyg? Vart är mina betyg? Vart är mina betyg? VART ÄR MINA BETYG????!!?
Han sa inte att jag skulle ha med dem, men är det inte en ganska självklar sak att ha med?
Har letat igenom hela huset och jag hittar dem inte. Jag tror jag vet vart de är.
I LÄGENHETEN! Fanfanfan.
I och med att han inte frågade efter dem får jag helt enkelt hoppashoppashoppasHOPPAS på att han inte vill ha dem. (suck. klart de vill se betygen - jag är körd). Kanske kan komma in och lämna dem en annan dag? (när jag hittat dem!)
ÅH, jag hatar när det blir såhär!
lördag
Jag och Izo har precis varit ute och cyklat. Han älskar verkligen att cykla!
Fast nu ljög jag. Han älskar inte att cykla, han älskar att springa bredvid :)
I början behöver jag inte ens trampa själv, han drar så fruktansvärt mycket att det inte blir ansträngande för mej över huvudtaget. Efter halva rundan har har blivit lite tröttare så vi stannar och dricker vatten, då får han krafterna tillbaka och drar hela vägen hem igen :P.
Nu är han jättetrött, jag har tagit ut ett rep och bundit fast honom vid huset. Kan ju inte ha honom lös i trädgården eftersom han drar efter vilt så fort han får chansen, lite synd om honom, men det är hans eget fel..
Nu ligger han i skuggan, dricker vatten och njuter!
Idag skiner solen, fast det blåser och är lite molnigt, så det är lite kallare än vad det varit de andra dagarna.
Tänka sej att jag jag behövde bli nästan 20 för att uppskatta att bo ute på landet.
Fast nu ljög jag. Han älskar inte att cykla, han älskar att springa bredvid :)
I början behöver jag inte ens trampa själv, han drar så fruktansvärt mycket att det inte blir ansträngande för mej över huvudtaget. Efter halva rundan har har blivit lite tröttare så vi stannar och dricker vatten, då får han krafterna tillbaka och drar hela vägen hem igen :P.
Nu är han jättetrött, jag har tagit ut ett rep och bundit fast honom vid huset. Kan ju inte ha honom lös i trädgården eftersom han drar efter vilt så fort han får chansen, lite synd om honom, men det är hans eget fel..
Nu ligger han i skuggan, dricker vatten och njuter!
Idag skiner solen, fast det blåser och är lite molnigt, så det är lite kallare än vad det varit de andra dagarna.
Tänka sej att jag jag behövde bli nästan 20 för att uppskatta att bo ute på landet.
veckan har bestått av cykling
Jag kom alltså hem i lördags, och sedan dess har jag haft fullt upp!
Har jobbat hela veckan, väldigt skönt att komma igång så snabbt igen :)
Nu har det ju varit superfint väder också, barnen är utomhus nästan hela dagarna, och då lyckas man bygga upp en helt okej bränna ;)
Dessvärre kan man ju inte göra det helhjärtat, alltså gå i linne, för då vill barnen också göra det............ och de måste ju ha på byxor, tröja och jacka :P
(inte världens bästa kort, men det var den enda där jag inte såg supersliten ut)
Mamma, pappa och Alexander är i sommarstugan och då har jag fått det roliga uppdraget att stanna hemma och passa djuren. Ingen större fara med det, men lite jobbigt är det ändå när man är mörkrädd och bor på landet...
Bland det jobbigaste denna helgen är att jag inte har körkort. Den ena bilen står hemma, men jag får snällt sätta mej på mammas cykel om jag ska någonstans, och titta längtansfullt på bilen.
Både i förrgår och igår cyklade jag från jobbet i Varnhem, urskönt var det! Solen sken och jag var lycklig.
Lite jobbigare idag när jag skulle cykla till jobbet, visserligen sken solen nu också, men jag hatar att behöva cykla någonstans när jag har en tid att passa. Det resulterar i att jag ger mej av löjligt tidigt, cyklar alldeles för snabbt och blir svettig i mina jobbkläder. Att jag aldrig ska lära mej.
Idag cyklade jag till Axvall för att ta bussen till Skara (för orka cykla dit - nej). Ställde cykeln hos kusinerna och sedan satte jag av mot busshållplatsen vid travet. Åter igen går jag alldels för fort, så jag hann till och med med bussen innan den jag egentligen skulle ta.
Jobbade hårt i fem timmar, hade stängningen, det är alltid lite jobbigt.... Skulle sluta 17.30, och då skulle en buss gå till Axvall, och nästa buss skulle gå 18.30 - lite surt... men det sista barnet blev hämtat ganska tidigt, så jag praktiskt taget sprang från skaraberg till busshållplatsen vid katedral för att hinna med bussen, kom precis fram 17.30..... och så var bussen försenad med 7 minuter. hrmhrmhrm.
Kliver av i Axvall och sätter mej på cykeln igen.
Yes. Där har ni min dag.
Anna var här förut, trevlans!
Nu ska jag bege mej till sängen, är ruskigt trött!
Har jobbat hela veckan, väldigt skönt att komma igång så snabbt igen :)
Nu har det ju varit superfint väder också, barnen är utomhus nästan hela dagarna, och då lyckas man bygga upp en helt okej bränna ;)
Dessvärre kan man ju inte göra det helhjärtat, alltså gå i linne, för då vill barnen också göra det............ och de måste ju ha på byxor, tröja och jacka :P
(inte världens bästa kort, men det var den enda där jag inte såg supersliten ut)
Mamma, pappa och Alexander är i sommarstugan och då har jag fått det roliga uppdraget att stanna hemma och passa djuren. Ingen större fara med det, men lite jobbigt är det ändå när man är mörkrädd och bor på landet...
Bland det jobbigaste denna helgen är att jag inte har körkort. Den ena bilen står hemma, men jag får snällt sätta mej på mammas cykel om jag ska någonstans, och titta längtansfullt på bilen.
Både i förrgår och igår cyklade jag från jobbet i Varnhem, urskönt var det! Solen sken och jag var lycklig.
Lite jobbigare idag när jag skulle cykla till jobbet, visserligen sken solen nu också, men jag hatar att behöva cykla någonstans när jag har en tid att passa. Det resulterar i att jag ger mej av löjligt tidigt, cyklar alldeles för snabbt och blir svettig i mina jobbkläder. Att jag aldrig ska lära mej.
Idag cyklade jag till Axvall för att ta bussen till Skara (för orka cykla dit - nej). Ställde cykeln hos kusinerna och sedan satte jag av mot busshållplatsen vid travet. Åter igen går jag alldels för fort, så jag hann till och med med bussen innan den jag egentligen skulle ta.
Jobbade hårt i fem timmar, hade stängningen, det är alltid lite jobbigt.... Skulle sluta 17.30, och då skulle en buss gå till Axvall, och nästa buss skulle gå 18.30 - lite surt... men det sista barnet blev hämtat ganska tidigt, så jag praktiskt taget sprang från skaraberg till busshållplatsen vid katedral för att hinna med bussen, kom precis fram 17.30..... och så var bussen försenad med 7 minuter. hrmhrmhrm.
Kliver av i Axvall och sätter mej på cykeln igen.
Yes. Där har ni min dag.
Anna var här förut, trevlans!
Nu ska jag bege mej till sängen, är ruskigt trött!
det längsta dygnet i mitt liv?
Som sagt är jag nu hemma. Men det var inte lätt!..........
Reste från London runt 17.00 i fredags och anlände till Eggby runt 18.00 i lördags.
Tog alltså nästan ett dygn att komma hem, och det var den drygaste resan jag varit med om. Ever!
Tog tåg från Linnea i Hampton, fick byta i Clapham Junction och åka till Victoria Station.
På Victoria station hittade jag efter ganska mycket letande biljettluckan till Gatwick Express. Ganska lugnt hittills.
När jag väl kommit till Gatwick checkar jag in, går genom säkerhetskontrollen och allt som man ska göra (hade för en gångs skull inte på mej nitbälte när jag skulle genom säkerhetskontrollen - någon gång ska man ju lära sej).
Mitt plan skulle gå 20:40, och när jag kom så fanns det ingen information om vilken gate jag skulle till. Ganska förståeligt eftersom jag är en sådan tidspessimist att jag ALLTID är på plats väldigt tidigt.
Frågade i informationen när gaten skulle komma upp, och hon trodde runt 20. Så jag satt i vänthallen, lyssnade på musik, roade mej så gott jag kunde. Gick till och med och ställde mej i världens längsta kö för ett tuggummi bara för att fördriva tiden.
När klockan var åtta kom ingen gate upp.
Klockan blev 20.10, sedan 20.15. På skyltar i taket stod det hur lång tid det tog att gå till alla gates - upp till 25 minuter på endel, så för varje minut som gaten inte kom upp blev jag bara mer och mer stressad.
20.25 kommer informationen om vilken gate jag ska till upp. Jag springer iväg och kommer fram snabbt..
Går på planet. Väl i mitt budgetsäte pustar jag ut - jag hann!
Av någon anledning blev vi ändå försenade, så vi lyfte runt 21. Det gjorde mej lite stressad (surprisesurprise!), för jag var tvungen att hinna med den sista flygbussen när jag väl anlänt till Malmö...
Flygresan går bra. Försöker att begrava mej i min bok och ignorera all turbulens, vilket jag för en gång skull lyckas ganska bra med. Sitter där i stolen och försöker intala mej själv att det spelar ingen roll om jag stressar upp mej eller ej, störtar flyget finns det inte något jag kan göra åt det i alla fall.. Har kommit fram till att det är ganska jobbigt att tro att man ska dö varje gång man sätter sej i ett flygplan. Tar lite på krafterna.
Anländer till Malmö 23.50 (svensk tid) och jag har trots förseningen 40 minuter kvar till min flygbuss går. Otroligt.
Sitter och fryser arslet av mej ute på en bänk, skickar lite sms till folk och meddelar att jag överlevde flygresan (OJ, vilken respons jag fick).
Flygbussen går från Sturup och jag åker in till centralstationen i Malmö, resan tar ca 40 minuter.
Hanna ringer precis när jag klivit av bussen, och i och med att jag har två tunga väskor måste jag stå still och prata med henne. Det resulterar i att jag missar bussen som går till Klyftan och Christine - de var snälla och lånade ut sin extra sängt till mej - och jag får vänta på nästa buss ute i kylan i ytterligare 20 minuter. (Då gräver jag fram min nerpackade mössa från resväskan)
Kliver på bussen och lyckas gå av vid fel busshållplats när jag ska av. Ingen större fara det innebar bara några extra hundra meter, men ändå. Så typiskt.
Hittar fram till Klyftan och Christines hus/trappuppgång, och där börjar nästa problem.
Vilken är deras dörr?
Jag har tre att välja på (alla är utan namnskyltar). Försöker få tag i Hanna, men hon har somnat och behagar ej att svara. Ringer Christine och får reda på rätt dörr.
Kommer in och pustar ut, ÄNTLIGEN dags för lite sömn.. Då var klockan runt 02.
Som jag redan nämnt är jag grov tidspessimist och går alltså upp alldeles för tidigt på morgonen dagen efter. Hinner slänga några ord med Klyftan, vilket var trevligt, innan hon springer iväg till jobbet.
Sätter mej på bussen till centralen, hämtar ut min biljett och inser att tåget inte går förrän om en timma.
Då kommer jag på att jag inte ätit mat på ganska många timmar, och går således till Espresso house och köper en macka, slår mej ner och läser i min bok.
När det är en kvart kvar innan tåget går så knallar jag iväg till perrongen (där visar jag än en gång hur tidig jag alltid är), sätter mej på min väska och väntar.
Då kommer det upp en skylt om att tåget är försenat med 20 minuter.
Helvete.
Jag skulle byta tåg i Nässjö och hade 10 minuter på mej att byta. Skulle kanske kunna gå.
Sitter och svär för mej själv, och då upptäcker jag att tåget blivit försenat med 45 minuter istället.
Shit, det var kört!
Tillslut kommer tåget och en svärande Julia går på. Det visar sej att personalen gjort något så simpelt som att läsa fel på sina scheman och det var därför tåget är sent. Strax innan Nässjö får jag reda på att tåget jag skulle tagit, inte kommer vänta på mitt tåg.
Några svordomar senare får jag reda på av högtalaren att mitt nästa tåg går från Nässjö 14.53.
Då hade jag alltså drygt 1,5 timmar att vänta i Nässjö.
Hallå?! Nässjö?
När jag väl kommit fram till Nässjö får jag reda på att högtalaren lugit för mej. Mitt tåg skulle inte gå förrän 15.23.
Kan ju meddela att det inte gjorde mej gladare, men som tur var fick vi som väntade gratis kaffe och bulle på Pressbyrån. Svensk som jag är tar jag en liten kaffe medan resten av de som var strandsatta i Nässjö tar stor.
Sitter mina två timmar i Nässjö på en bänk och läser min bok. Livet kunde ha varit bättre.
Tåget mot Falköping är hör och häpna INTE försenat och jag kommer fram i tid. Där skulle mamma vänta.
Men hon var försenad.
Dock bara med fem minuter, men för mej var gråten nära.
Anländer alltså till Eggby runt 18.00, och det var ren och skär lycka........
Reste från London runt 17.00 i fredags och anlände till Eggby runt 18.00 i lördags.
Tog alltså nästan ett dygn att komma hem, och det var den drygaste resan jag varit med om. Ever!
Tog tåg från Linnea i Hampton, fick byta i Clapham Junction och åka till Victoria Station.
På Victoria station hittade jag efter ganska mycket letande biljettluckan till Gatwick Express. Ganska lugnt hittills.
När jag väl kommit till Gatwick checkar jag in, går genom säkerhetskontrollen och allt som man ska göra (hade för en gångs skull inte på mej nitbälte när jag skulle genom säkerhetskontrollen - någon gång ska man ju lära sej).
Mitt plan skulle gå 20:40, och när jag kom så fanns det ingen information om vilken gate jag skulle till. Ganska förståeligt eftersom jag är en sådan tidspessimist att jag ALLTID är på plats väldigt tidigt.
Frågade i informationen när gaten skulle komma upp, och hon trodde runt 20. Så jag satt i vänthallen, lyssnade på musik, roade mej så gott jag kunde. Gick till och med och ställde mej i världens längsta kö för ett tuggummi bara för att fördriva tiden.
När klockan var åtta kom ingen gate upp.
Klockan blev 20.10, sedan 20.15. På skyltar i taket stod det hur lång tid det tog att gå till alla gates - upp till 25 minuter på endel, så för varje minut som gaten inte kom upp blev jag bara mer och mer stressad.
20.25 kommer informationen om vilken gate jag ska till upp. Jag springer iväg och kommer fram snabbt..
Går på planet. Väl i mitt budgetsäte pustar jag ut - jag hann!
Av någon anledning blev vi ändå försenade, så vi lyfte runt 21. Det gjorde mej lite stressad (surprisesurprise!), för jag var tvungen att hinna med den sista flygbussen när jag väl anlänt till Malmö...
Flygresan går bra. Försöker att begrava mej i min bok och ignorera all turbulens, vilket jag för en gång skull lyckas ganska bra med. Sitter där i stolen och försöker intala mej själv att det spelar ingen roll om jag stressar upp mej eller ej, störtar flyget finns det inte något jag kan göra åt det i alla fall.. Har kommit fram till att det är ganska jobbigt att tro att man ska dö varje gång man sätter sej i ett flygplan. Tar lite på krafterna.
Anländer till Malmö 23.50 (svensk tid) och jag har trots förseningen 40 minuter kvar till min flygbuss går. Otroligt.
Sitter och fryser arslet av mej ute på en bänk, skickar lite sms till folk och meddelar att jag överlevde flygresan (OJ, vilken respons jag fick).
Flygbussen går från Sturup och jag åker in till centralstationen i Malmö, resan tar ca 40 minuter.
Hanna ringer precis när jag klivit av bussen, och i och med att jag har två tunga väskor måste jag stå still och prata med henne. Det resulterar i att jag missar bussen som går till Klyftan och Christine - de var snälla och lånade ut sin extra sängt till mej - och jag får vänta på nästa buss ute i kylan i ytterligare 20 minuter. (Då gräver jag fram min nerpackade mössa från resväskan)
Kliver på bussen och lyckas gå av vid fel busshållplats när jag ska av. Ingen större fara det innebar bara några extra hundra meter, men ändå. Så typiskt.
Hittar fram till Klyftan och Christines hus/trappuppgång, och där börjar nästa problem.
Vilken är deras dörr?
Jag har tre att välja på (alla är utan namnskyltar). Försöker få tag i Hanna, men hon har somnat och behagar ej att svara. Ringer Christine och får reda på rätt dörr.
Kommer in och pustar ut, ÄNTLIGEN dags för lite sömn.. Då var klockan runt 02.
Som jag redan nämnt är jag grov tidspessimist och går alltså upp alldeles för tidigt på morgonen dagen efter. Hinner slänga några ord med Klyftan, vilket var trevligt, innan hon springer iväg till jobbet.
Sätter mej på bussen till centralen, hämtar ut min biljett och inser att tåget inte går förrän om en timma.
Då kommer jag på att jag inte ätit mat på ganska många timmar, och går således till Espresso house och köper en macka, slår mej ner och läser i min bok.
När det är en kvart kvar innan tåget går så knallar jag iväg till perrongen (där visar jag än en gång hur tidig jag alltid är), sätter mej på min väska och väntar.
Då kommer det upp en skylt om att tåget är försenat med 20 minuter.
Helvete.
Jag skulle byta tåg i Nässjö och hade 10 minuter på mej att byta. Skulle kanske kunna gå.
Sitter och svär för mej själv, och då upptäcker jag att tåget blivit försenat med 45 minuter istället.
Shit, det var kört!
Tillslut kommer tåget och en svärande Julia går på. Det visar sej att personalen gjort något så simpelt som att läsa fel på sina scheman och det var därför tåget är sent. Strax innan Nässjö får jag reda på att tåget jag skulle tagit, inte kommer vänta på mitt tåg.
Några svordomar senare får jag reda på av högtalaren att mitt nästa tåg går från Nässjö 14.53.
Då hade jag alltså drygt 1,5 timmar att vänta i Nässjö.
Hallå?! Nässjö?
När jag väl kommit fram till Nässjö får jag reda på att högtalaren lugit för mej. Mitt tåg skulle inte gå förrän 15.23.
Kan ju meddela att det inte gjorde mej gladare, men som tur var fick vi som väntade gratis kaffe och bulle på Pressbyrån. Svensk som jag är tar jag en liten kaffe medan resten av de som var strandsatta i Nässjö tar stor.
Sitter mina två timmar i Nässjö på en bänk och läser min bok. Livet kunde ha varit bättre.
Tåget mot Falköping är hör och häpna INTE försenat och jag kommer fram i tid. Där skulle mamma vänta.
Men hon var försenad.
Dock bara med fem minuter, men för mej var gråten nära.
Anländer alltså till Eggby runt 18.00, och det var ren och skär lycka........
kvällen
So.
Back in Sweden!
Är trött - får bli uppdatering en annan gång när orken finns
nu ska jag gå och lägga mej med Barbro.
Back in Sweden!
Är trött - får bli uppdatering en annan gång när orken finns
nu ska jag gå och lägga mej med Barbro.
(kan inte påstå att jag ser fram emot det - hon stinker gödsel)
London med LW
Idag var jag och Lars Winnerbäck ute och gick i London.
Vi var i Covent Garden, där jag krävde att få ett par örhängen som jag köpte igår - men som glömdes kvar i affären.
Sedan var gick vi till Piccadilly circus, Buckingham Palace, gluttade lite i parken bredvid, och sedan gick vi en sväng i Hyde Park. Att ha Lars Winnerbäck som sällskap en solig dag som denna var inte helt fel, men jag fick aldrig riktigt ur honom vad han tyckte om London. Han pratade mest på om fröken svår, du gamla fria nord, mareld, pollenchock och stjärnfall.
Lite pinsamt att gå och ta kort på sej själv sådär, därför fick jag snabba på när ingen såg.
Ser ni Lars Winerbäck? Han sitter i öronen på mej!
:)
En ny dag
Sitter här just nu med en frukost/väldigt tidig lunch (eftersom klockan är 11 här), bestående av en omelett.
Fanns inte så mycket annat att välja på, eftersom jag och Sandra köpte fel bröd förra gången vi var och handlade.
Brödet är vitt och består av luft. Inget man vill sätta tänderna i :P
Idag ska jag.......... hm. Ingen aning.
Men solen skiner så jag är glad ändå :).... fast vädret kan ju skifta vääääääääldigt snabbt här. Skulle inte förvåna mej om det är åska om en halvtimma, trots faktumet att det inte finns ett moln på himlen.
Jag har beslutat mej för att åka hem. Om det inte sker ett under och jag får ett perfekt jobb. Typ idag.
Jag kan sova hos Sandra i en natt till, sen så tänkte jag våldsgästa Linnea och hennes värdfamilj (fast man kanske inte kan säga våldsgästa om man är välkommen?), och sedan eventuellt några nätter på hostel om det behövs Jag vet inte. Känns ganska komplicerat detta här.
På ett sätt vill jag inte lämna London. London är underbart. Helt allvarligt. I just love it here.
Men sedan är det lite krångel med boende, jobb och pengar. Tyvärr. Ibland får man vara realistisk.
PS: i inlägget "hemmakär" glömde jag visst att nämna min älsklingsmoster Kerstin. Självklart saknar jag henne också! :)
mutter
Så arg.
Jävla killar!
:)
Helgen med Linnea har varit väldigt roligt. Vi var på marknaden i Nottig hill. Köpte lite fina saker..... :)
Sedan åkte vi hem till henne, eller, hennes värdfamilj. Väldigt trevliga var dom där.
Vi åt kinamat, mumma, och senare på kvällen blev det utgång.
Och jag hade så kul. Shit. Denna helgen kan jag leva länge på!
...... och juste.
I'm going home, back to the place where I belong..
tror jag. snart i alla fall.
Satan i gatan.
HELVETE!
Gjorde just bort mej totalt.
Min mobil ringde och jag såg att det var ett engelsknummer.
Svarade och han i andra änden sa "hello.. is this..... miss Burch?"
Stammade att jag var miss Burch (hmhmööömm)..
Han ringde angående mitt CV om jag lämnat in till hans affär, Mark Merc Merk något sa han och mitt huvud stod still.
Eh. Vilken affär då? Sa självklart inte så.. men tror han hörde att jag lät ganska förvirrad.
"In covent garden, you know".
jag har INGEN aning om vilken affär han ringde från. Inte den blekaste.
"Oh, yes. Covent Garden. Right."
Han sa att han skulle ringa nästa vecka igen angånde intervju.
Satan i gatan.
I'm a lucky girl om han ringer igen.. Han frågade varför jag ville ha jobb i den affären... och jag kunde inte svara.
FÖR JAG VET INTE VILKEN AFFÄR HAN MENADE..
Jag som varit så duktg och skrivit upp vart jag lämnat CV just för att detta inte ska hända........... suck.
Well. My mission today är att åka till Covent garden och hitta en affär som heter Merc, Mark, Marc NÅGONTING.
Sandra. Kommer du ihåg någon sådan affär?
Inte som jag tänkt mej, fast ändå
Satt här i godan ro och planerade för dagen.
Vad ska jag hitta på idag? Tittade i Sandras londonbok för att få lite förslag....
Slängde en blick ut genom fönstret och såg lite mörka moln. Ajaj, tänkte jag, är det regn på G?
Tänkte att jag inte fick glömma paraplyet.
Sedan kom jag på andra tankar.. Hur kul är det att gå ut och gå om det regnar?....
Och PRECIS DÅ började det regna.
Och hagla.
Och ÅSKA!
Livrädd för åska som jag är, dog jag ur kontakten till datorn och stängde av den.
... och så kände jag mej ganska nöjd. Jag kan ju inte gå ut om det åskar.
Jag får helt enkelt sitta inne idag och läsa min spännande bok. Ojojoj, så ledsen jag blev.
Hann läsa ett kapitel innan åskan, haglet och regnet var över.
Så...... nu känner jag mej änna tvungen att gå ut på den där promenaden!
Tusan också.
hemmakär
ÅH.
Jag är en väldigt hemmakär person. Det märker jag så fort jag åker bort.
Saknar pianot. Barbro. Att ligga uppe i soffan under filten och titta på TV. Mitt rum. En toalett med lås på.
Izo. Yoghurt. Dagisbarnen (tro det eller ej!). Vårt hus. Alexander. Mixmegapol!
Saknar att åka till Ellen. En vanlig ICA affär. Att ha en TV. Bogrens. Mammas tjat om fåglar ;).
Halebop (är ju dyyyrt att smsa här). Farmor och Farfar. Min pincett.
.. och självklart min familj, mina vänner (både de som är långt bort och nära). :)
Jag tror att så fort jag får ett jobb så slipper jag gå omkring och tänka på att jag saknar pianot, min pincett - allt..
För då får jag annat att tänka på. Just nu går jag ju bara omkring och söker jobb.
Mina bästa dagar hittills har varit de dagar då Sandra varit ledig, eller när jag träffat Linnea, för då har jag annat att tänka på. :) Så, jag ska inte ta dessa dagar så allvarligt (försöka).
Helgen ska spenderas med Linnea, eller delar av helgen i alla fall, känns jättekul! Ska få se vart hon bor :) Najsnajs.
Jobbintervjun
Punktlig som jag är var jag i butiken 11.25.
Dessvärre kom inte chefen förrän 11.55.
Under tiden hann jag prata ganska mycket med han som stod i affären. Väldigt trevlig typ.
Han hann att varna mej för chefens humör, de hårda arbetstimmarna och chefens flickvän - men det var, självklart, ett väldigt bra ställe att jobba på. Och chefen kunde ju vara jättetrevlig, när han var på det humöret.
Haha.
Sen så kom chefen, och intervjun var över på två minuter. Hade ju ingen efarenhet av ett sånthär jobb, men å andra sidan var jag ju open, pratade bra engelska och verkade trevlig (och villig att lära mej tillade jag). Så han skulle prata den andra chefen, (som var hans flickvän enligt killen i affären), och så skulle jag nog få komma och provjobba, han skulle höra av sej.
När jag kom upp från källaren där intervjun hade hållts hoppade han i affären på mej. "Hur gick det? Vad sa han?" och massa sånt. Slutade med att han fick mitt nummer eftersom vi bor ganska nära varandra, för han ville visa mej fransk mat (vet inte hur han kom in på det het plötsligt, men han var ju visseligen fransman). Och så hoppades han att jag skulle få jobbet. Såklart.
Kom dit för att få ett jobb och fick en....... eventuell dejt? Haha. Blev väldigt konstigt där! :P
lite bilder
Nu när jag har lite tid kan jag lägga upp lite bilder från den senaste veckan..
Vi gör oss redo för att gå ut och söka jobb (eller rättare sagt, jag).
Men innan det hade vi viktigare saker för oss
... som att försöka ta oss in på Perrong nio och trekvart. Tyvärr misslyckades detta.
Istället tog vi oss till Covent Garden. Där sökte jag lite jobb, och sedan satte vi oss i solen och åt våra lunchmackor.
På kvällen blev det utgång med dessa två
Det var roligt, och såhär snygga var vi ;)
Kom på att det endast var bilder från i fredags..
Nu ska jag hänga upp min tvätt, och sedan ska jag in till London för att titta på affären som jag ska på intervju för imorgon. Kom på att det kanske är bra att faktskt ha varit inne i en affären jag sökt till :P
Hemlängtan?
Jag har drömt om mina dagisbarn.
Är det hemlängtan eller vad? :)
Dessutom går jag omkring och sjunger på pappas favoritlåt- Rosen med Arne Qvick.
Här skiner solen förresten... och enligt SMHI ska det vara ganska fint väder framöver. YES! :)
wow.....
JAG SKA PÅ JOBB INTERVJU PÅ ONSDAG.
Ville bara säga det. :)
det blir aldrig som man tänkt sej - 2&3
Skulle som sagt möta upp Linnea igår vid tvåtiden för att gå till Tate Britian, dessvärre var det svårt för henne att ta sej in till London pga ett stort strömavbrott.
Så strax innan fyra träffades vi på Victoria station och gick och åt lite mat i stället. Tog en ytterst liten sväg på Harrods (får återvänta dit!) och kollade in de asdyra smyckena. Sedan träffade vi Charlotte och gick till Starbucks och fikade.
Vår vädret var som bortblåst! Det blåste kallt, det var mulet och jag önskade att jag hade satt på mej min mössa.
När jag väntade på Linnea vid Pimloco var det förjäkligt, tur att mamma kunde ringa och fördriva tiden lite för mej.
När jag kom med tunnelbanan gick jag till affären och köpte ingredienser till min kvällsmat... och det blev spagetti carbonara - hur gott som helst! Hade lägenheten för mej själv så jag satt och njöt :)
Sandra kom hem vid halv elva och då satte vi oss och tittade på Notting Hill. Hann dessvärre inte se klart den för vi båda var så trötta.
Här är det.......
SNÖ!!
(bilderna är tagna med Sandras inbyggda kamera på hennes dator).
Så därför blev denna dagens planer också inställda. Skulle med Linnea och hennes au pair kompisar till någon marknad och sedan ett akvarium. Men när deras barn (haha) såg att det var snö ute så fick dom stanna hemma.
Sandra slutar klockan sex, så jag.... åker väl in och söker lite jobb, för ovanlighetens skull :)
solsolsol.
Igår var det vår i luften!
Jag och Sandra sov länge på morgonen (förmiddagen kanske man skulle vilja kalla det för förresten), och sedan åkte vi ner till Covent garden.
Tittade lite i affärer och jag sökte lite jobb. Det var väldigt mysigt i covent garden och häftiga butiker.
Bästa stunden på dagen var nog när vi åt våra lunchmackor i solen, där var det så varmt att jag faktiskt satt i t-shirt :). Underbart väder... idag är det dessvärre lite mulet.. sucksuck.
Sandra jobbar och jag ska möta upp Linnea klockan två. Vi ska till.... eh... Tate Britian eller Tate Modern. Glömde vilken det var. Det är därför det är så bra att vara med Sandra och Linnea, de vet vad man ska se, vart det ligger och hur man tar sej dit. Underbart! (behöver knappt tänka själv höll jag på att skriva...:P)
Jag saknar min kamera något oerhört.
Tänk vilka fina bilder jag hade kunnat lägga upp.
Wellwell. Jag hoppas att jag snart får jobb.
Det blir aldrig som man tänkt sej
Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Jag satt där i godan ro vid bordet, sökte lite jobb på internet och Sandra stod i duschen. När hon kom ut kom hon springande "shitshitshit!!".
Hon började visst klockan 12 istället för 16. Då var klockan strax innan 11...... Hon fick väldigt brått! Torkade det nytvättade förklädet med hårfönen mm. Hon sprang iväg till jobbet och jag satt kvar med de komplicerade internetansökningarna, (de är inte att leka med!!).
Senare begav jag mej ner på stan för att möta Linnea, (min mop kompis som jobbar som au-pair i London). Hon visade mej det mesta av London, (mina stackars fötter grät- eller rättare sagt lilltårna), fikade och kollade efter lite jobb. Det var supertrevligt :)
Imorgon är Sandra ledig och vi ska göra stan. (eller något liknande :P) Vi blev ju snuvade på dagen idag så :)
Godnatt från en väldigt trött Julia!
:)
Igår hade jag en heldag på Oxford street medan Sandra jobbade. Det var roligt, men resulterade i värkande fötter, lilltår och ben. Ajaj.
Idag ska jag in till Oxford street igen, men denna gången med Sandra som sällskap! Och så ska jag ju söka jobb. Jösses.
Lite senare ska vi möta upp Linnea. Det var år och dar sedan jag träffade henne! Hennes student var nog senaste gången... hm. Ska bli kul i alla fall :)
Igår var det tänkt att jag och Sandra skulle slappa och kolla på film. Det blev inte så.
på tjugo minuter hade vi slunkit ur mjukisdressarna och klätt upp oss, redo att följa Sandras rumskamrat Emelie och hennes arbetskamrat Erica till "deras" pub. Det var trevligt, men både jag och Sandra var trötta så vi åkte hem ganska tidigt och SOV. Så skönt att sova :)
Nej, nu ska jag kolla lite på internet efter jobb!
Mitt engelska nummer är 00447530062314
Nu är jag här!
22.40 svensk tid landade jag i London.
Resan var ganska nervös, jag avskyr ju att flyga och dessutom skulle jag göra det själv. Flyget blev försenat, och mitt öra gjorde jätteont. Har aldrig varit med om att det gjorde så ont, satt bara och skakade! Det blev dock bättre efter halva flygresan, tack gode gud!
Väl framme i London blev jag förvirrad av alla tåg och bussar, men lyckades hitta till rätt, men utan tågbiljett.
Tänkte att jag skulle kunna köpa en biljett på tåget, men det kom aldrig någon som jag kunde köpa av. Inget jag tänkte så mycket på just då... men det visade sej att man behövde ha biljetten för att komma ut från perrongen! Ajaj!
Den snälla säkerhetsvakten släppte igenom mej i alla fall.
Sen såg jag Sandra komma springande mot mej och då kände jag mej glad för första gången sedan flygplanet startat.
Vi tog en buss hem och här sitter jag nu. Typ :)
Sandra ska jobba till sju idag, så jag passade på att sova ut och ska strax göra mej ordning för att gå ut och titta lite på omgivingarna. Hoppas att jag och mitt dåliga lokalsinne klarar av det! Som tur är har jag Sandras karta...
Det jag sett av London än så länge tycker jag bra om. Mysigt.
Snart får jag reda på hur det ser ut i dagsljus :)
